Följsamhet till perorala diabetesläkemedel hos patienter med
typ 2-diabetes i åldersgruppen 40-49 år, 2005-2006
God följsamhet till en ordinerad läkemedelsbehandling är en förutsättning för både en effektiv behandling och en ökad livskvalitet för användaren. Bättre samsyn mellan förskrivare och patient ska leda till en ökad följsamhet. I studier brukar följsamheten uppskattas till omkring 50 % vid långtidsbehandlingar. I Sverige har idag ca 300 000 personer diabetes, en kronisk sjukdom som kräver daglig behandling, 90 % av dessa har diabetes typ 2. Studiens syfte har varit att undersöka följsamheten hos en grupp patienter, ålder 40-49 år, med diabetes typ 2 som behandlas med perorala diabetesläkemedel. Även samband mellan följsamhet, indikation och kön har undersökts. Patientdata kommer från Socialstyrelsens läkemedelsregister och omfattade från början 977 avidentifierade personer vars uttag under ett år, från och med december 2005 till och med november 2006, granskades. Uttagen gällde läkemedel med ATC-kod: A10BA02, A10BB, A10BD, A10BF, A10BG och A10BX. Efter ett urval baserat på antal uttag, dosering och antal förskrivna tabletter per dygn (PDD), återstod 540 personer. För dessa beräknades uttagsföljsamheten från apotek (MPR =medication possession ratio) med hjälp av uppgifterna om antal uttagna tabletter, datum för första och sista uttag och den förskrivna dygnsdosen (PDD). I studien tolkas patienter som följsamma om de har ett MPR på minst 80 % på samtliga läkemedelsuttag. Resultatet av studien visar på en relativt hög uttagsföljsamhet eftersom 84 % av patientgrupperna var följsamma. Inga signifikanta skillnader kunde påvisas där indikationsangivelse i dosering verkade ha betydelse för följsamheten, även om resultatet bland de ej följsamma kvinnorna avvek från männens resultat. Följsamheten fördelat mellan kvinnor och män visade på en något bättre följsamhet bland kvinnorna. 87 % av kvinnorna var följsamma och 83 % av männen var följsamma, men skillnaden var inte statistiskt signifikant.