Flygvapnets förmåga vid räddningsinsats
Räddningsenheterna inom Försvarsmaktens vapengren Flygvapnet har som huvuduppgift att genomföra insatser vid flygplanshaverier. För denna uppgift bedrivs det regelbundna övningar där personalen får träna sina kunskaper och utrustningen testas. Utöver huvuduppgiften förväntas räddningsenheterna kunna hantera övriga olyckor som sker vid militära baser eller dess närområde, så kallade vardagliga olyckor. Ska vardagliga olyckor såsom brand i byggnad, brand ej i byggnad, trafikolycka, utsläpp av farligt ämne och drunkning/-tillbud hanteras är förmågan varierad. Mycket ny utrustning har tillförts på senare tid. När det nya materialen har implementerats kommer det finnas en grundläggande förmåga för räddningsinsatser vid brand i byggnad, brand ej i byggnad och trafikolyckor. Stora brister finns dock för att kunna hantera utsläpp av farliga ämnen och drunkningsolyckor/-tillbud. Inom dessa området saknas det helt eller delvis både utrustning och utbildning. Generellt så saknas det erfarenhet av att hantera vardagliga olyckor inom Flygvapnet och hela Försvarsmakten. Dels på grund av huvuduppgiften är flygplatsräddningstjänst men också att vardagliga olyckor hanteras väldigt sällan. För att öka erfarenheten borde ett större samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inledas (MSB). Att integrera utbildningen mer och ta mer lärdom av denna myndighet är något som skulle gynna Försvarsmaktens räddningsenheter. Ett tänkvärt förslag vore att skapa en gemensam räddningskola där båda myndigheterna kan samarbeta och nyttja varandras resurser vilket skulle gynna båda parter. Största skälet till att samarbeta med MSB är det inom denna myndighet finns en mångårig erfarenhet som saknas inom Försvarsmakten. Enbart under 2007 hanterade den kommunala räddningstjänsten, som lyder under MSB, över 11 000 insatser vid brand i byggnad, drygt 16 000 utomhusbränder, nära 14 000 trafikolyckor, cirka 2 400 utsläpp av farliga ämnen och nästan 400 drunkningsolyckor/-tillbud. De funktionsansvariga för Försvarsmaktens räddningsenheter borde ta ett tydligare steg och sträva efter att få en organisation som har motsvarande förmåga till räddningsinsats som en kommunal räddningstjänst. Förmågan till strid borde egentligen vara den enda skillnaden. Målbilden blir därför ett räddningsförband som utbildas och utrustas för att hantera olikartade räddningsinsatser men som fortfarande har en militär förankring för att kunna verka i konfliktzoner och krigsområden. Stöd till det civila samhället skulle främst kunna ske till den region där Försvarsmaktens räddningsenheter är lokaliserade. Flygvapnets räddningstjänst har stora släckresurser och kan ställa upp med både personal och utrustning vid insatser där kommunala räddningstjänsten behöver extra resurser. Det praktiska stöd som kan ges är främst vid flygplanhaverier, byggnadsbränder, skogsbränder, bränder med stora bränslemängder samt trafikolyckor.