Flickors och pojkars talutrymme i förskolan
I den svenska förskolan är samlingarna en daglig aktivitet som ibland går på rutin och därför inte alltid engagerar barnen, vilket kan leda till många tillsägelser till barn som inte orkar sitta och lyssna. Studiens syfte var att undersöka förskollärares medvetenhet om flickors och pojkars talutrymme i samlingssituationer. Intervjuer med halvstrukturerade frågor till åtta förskollärare, fyra manliga och fyra kvinnliga har genomförts. Resultaten visar att förskollärare oavsett könstillhörighet är medvetna om pojkar och flickors talutrymme. En gemensam uppfattning var att det är fler flickor än pojkar som tar plats under samlingarna. De menar att pojkarna trots allt hörs och syns mest, då även kroppsspråk läggs till. Detta blir mer tydligt ju äldre barnen blir. Förskollärarna uttrycker att de är medvetna om hur de fördelar ordet under samlingen och menar att de inte ser till könstillhörighet utan till individ, med målet att alla barn ska få tala och även lyssna. En slutsats som kan dras av studien är att då de pratsamma och utåtagerande barnen fortfarande är såväl tids- som uppmärksamhetskrävande krävs riktade åtgärder för hur även de tysta, blyga barnen bör uppmärksammas och lyftas fram vid samlingarna.