Fastighetsägarens ställning vid mineralprospektering
Den 1 juli 1992 trädde minerallagen (1991:45) i kraft och ersatte gruvlagen (1974:342), samt lagen (1974:342) om vissa mineralfyndigheter. Genom ikraftträdandet kom den gruvrättsliga lagstiftningen att bli enhetlig. Minerallagen är en exploateringslag vari en avvägning gjorts mellan markägarnas, prospektörens och samhällets intressen. Denna uppsats har syftat till att undersöka fastighetsägarens ställning vid mineral- prospektering. Framställningen bygger främst på förarbetena till mineral- lagen och 1974 års gruvlagstiftning. Nyttjats har bl.a. också Lars Delins arbete ?Minerallagen med kontinentalsockellagen?. Arbetet begränsar sig till de delar av minerallagen som avser undersökningstillstånd och undersökningsarbete. Fastighetsägarens och sakägarens ställning har i detta sammanhang betecknats som svag. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 maj 2005 har dock exploateringsintresset bättre balanserats mot den enskilde sakägarens behov. Dessa ändringar gällde bl.a. förbättrad information till sakägare när en ansökan om undersökningstillstånd gjorts och när ett sådant tillstånd upphör. Samtidigt infördes ett system med s.k. arbetsplaner, varigenom sakägaren ges möjligheter att påverka hur undersökningsarbetet utförs. Ändring gjordes också så att det, mot undersökningsarbete, skyddade området runt bostäder utökades.