Evidens för ridterapi inom sjukgymnastik
en litteraturstudie
BehandlingsmetoderCerebral pares och utvecklingsstörningEvidensPsykiska besvärRidterapiSjukgymnastik
Introduktion/bakgrund: Ridterapi har använts som behandlingsform sedan 1950- talet. Ridterapi är en medicinsk behandling med hjälp av hästar och dess rörelser som innefattar allt från att rida och umgås med hästen till att utföra stallsysslor. Det är även en träningsform som tränar patientens motoriska kontroll och balans. Förutom att vara en medicinsk behandling har ridterapi visat sig kunna vara effektivt för att öka patienters självkänsla, självförtroende och self- efficacy. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka diagnoser som skulle kunna ha effekt av ridterapi samt att undersöka vilken evidens som finns för användandet av ridterapi inom det sjukgymnastiska verksamhetsområdet. Metod: I litteraturstudien inkluderades 37 artiklar som hade använt sig av ridterapi som intervention. Artiklarna graderades enligt PEDro skalan. Resultat: För användandet av ridterapi vid cerebral pares och utvecklingsstörning fanns motsägande evidens för förbättring av grovmotorisk funktion. Begränsad evidens fanns för förbättring av gång och förflyttningsförmåga, postural kontroll och muskelsymmetri. Otillräckligt vetenskapligt underlag fanns för förbättring av hyperkinesi, knä- och ankelvinkel, cirkulation och psykologiska förändringar. Det fanns otillräckligt vetenskapligt underlag för användandet av ridterapi vid diagnoserna psykiska besvär, autism, inlärningssvårigheter, multipel skleros, ryggmärgsskada, diabetes, funktionsnedsättningar pga. ålder och rygg- och nackbesvär. Konklusion: Författarna har funnit begränsad evidens för användandet av ridterapi som behandling av personer med cerebral pares och med utvecklingsstörningar för förbättring av gång och förflyttningsförmåga, postural kontroll och muskelsymmetri. För övriga diagnoser fanns otillräckligt vetenskapligt underlag men resultaten pekar på att ridterapi kan ge positiva effekter.