En skola för alla
verklighet eller utopi?
Under de senaste hundra åren har skolan förändrats från att ha varit en skola för vissa till att bli en skola för alla. I och med denna förändring har synen på elever förändrats, det inkluderande perspektivet ersatte det föregående som var segregerande. Det inkluderande perspektivet innebär att eleven i största möjliga utsträckning ska få sin undervisning individualiserad i sin ursprungliga miljö. Sociala effekter anses som mycket viktiga för barn och ungdomars lärande och utveckling. Vi kan se att utvecklingen har skett, frågan för oss blir då: Varför? Detta leder oss till rapportens syfte. Som är att undersöka varför inkludering har blivit ett eftersträvans mål samt att titta på hur implementeringen fungerar i verkligheten. Frågor vi avser svara på är (1) Varför har inkludering kommit att bli ett eftersträvansvärt mål? (2) Hur har implementeringen av en skola för alla och det inkluderande perspektivet fungerat i verkligheten? (3) Vilken ideologisk koppling finns till inkluderingsperspektivet? (4) Vilken människosyn är rådande? För att svara på den frågan stödjer vi oss på pedagogiska teorier såsom Piaget och det sociokulturella perspektivet men även Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Den andra delen av syftet ska besvara hur det gått att implementera detta i verkligheten. Policyanalysen ska där hjälpa oss att analysera bilden av verkligheten. För att uppfylla syftet ska vi genomföra litteraturstudier samt intervjuer. Det vi kunnat se vi vår studie är att det sociokulturella perspektivet har spelat en stor roll för inkluderingens utveckling, där ses gemenskap och det kulturella som viktiga byggstenar i utvecklingen. Implementeringen av det inkluderande perspektivet har haltat, lärare har fått dåliga direktiv samt för lite resurser. Den ideologiska koppling vi kunnat se är dels till liberalismen dels till reformistisk socialism. Den sistnämnda är den som främst stämmer överens med en skola för alla. Människosynen i skolan är starkt präglad av den rådande ideologins syn som menar att människor är jämlika och olikheter ska utjämnas. Slutsatser vi kunnat dra är att inkluderingen är en god tanke som syftar till att alla elever ska få samma möjligheter till att lyckas i skolan. Dock fungerar det inte som planerat. Lärarnas ansträngningar räcker inte utan fler resurser måste till. En annan slutsats är att det inte finns något egentligt beslut i frågan om inkluderingen. Därför är det svårt att veta vilka regler och mål som gäller, vilket leder till tveksamheter vid förverkligandet av inkluderingen.