En kartläggning av utbildningsnivå och intresse för vidareutbildning bland sjukgymnaster i Sverige
Bakgrund: Den svenska sjukgymnastikens historia sträcker sig från tidigt 1800-tal och professionen har genom åren genomgått en rad förändringar och utvecklas hela tiden. På senare tid har kravet på evidens och beprövad erfarenhet ökat inom professionen. Kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården har därför medfört ett behov av vidareutbildning. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga sjukgymnasters utbildningar inom olika arbetsmarknadssektorer och landsting/regioner i Sverige samt undersöka deras intresse för att vidareutbilda sig. Metod: Studien gjordes genom en webbenkätundersökning till 400 slumpmässigt utvalda medlemmar i Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR). Resultat: Enkäten besvarades av 166 respondenter, vilket gav en svarsfrekvens på 41,5 %. Av respondenterna i studien hade 86,5 % någon form av vidareutbildning inom sjukgymnastik utöver yrkes- och kandidatexamen. Akademiska poäng angav 72,4 % av respondenterna att de hade och 47,4% hade kurser via LSR:s sektioner. Det fanns inga signifikanta skillnader i utbildningsnivå mellan män och kvinnor. Studien visade att det fanns skillnader och samband gällande utbildning och vilken arbetsmarknadssektor respondenten var verksam inom. Studien visade till regionala skillnader betraktande utbildningsnivå och inom vilket fördjupningsämne respondenterna valt att utbilda sig. Intresset för vidareutbildning var högt bland respondenterna. De största motiven för att vidareutbilda sig var det egna intresset och att arbetsuppgifterna krävde det. De största hindren för vidareutbildning var tidsbrist, för stora kostnader och att arbetsgivaren hindrade möjligheten. Konklusion: Sjukgymnastprofessionen har en bred kunskapsbas och det är vanligt med vidareutbildning inom de fördjupningsområden som sjukgymnasten är verksam efter yrkes- och kandidatexamen.