En jämförelse mellan nationella provens skriftliga delprov i svenska och engelska.
Det är lika svårt att bedöma förmågan att skriva uppsats som att bedöma konst.
En granskning som Skolinspektionen genomförde 2009-2011 visade att bedömning av nationella prov inte är likvärdig och att bedömning av språkämnena har lägst likvärdighet. Till följd av större avvikelser i svenskan anser Skolinspektionen bland annat att svenskan kan lära av engelskan, men rekommenderar i första hand att uppsatsdelen tas bort. Mot denna bakgrund är syftet med vår uppsats att jämföra upplägget på de nationella kursprovens skriftliga del i ämnena svenska och engelska. För att göra det undersöker vi om det finns några skillnader mellan provens skrivuppgifter, bedömningsanvisningar, progression mellan betyget C och A samt intervjuar lärare gällande deras uppfattning kring skillnader mellan ämnenas nationella uppsatsdel. Vår teoretiska bakgrund visar att det är problematiskt att bedöma performativa prov och därför viktigt att ha tydliga kriterier att utgå från samt att arbeta med sambedömning för att öka likvärdigheten. Vidare tar vi upp åsikten att skoltexter bör bedömas som en egen genre och att nationella provens försök att mäta skrivförmåga nationellt är oreliabelt. De metoder som använts för att jämföra proven, dokumentanalys och intervju, valdes för att ge såväl ett teoretiskt som ett praktiskt perspektiv. Genom analysen av vårt resultat kan vi konstatera att flera av skillnaderna mellan proven kan förklaras av att det handlar om ett modersmål och ett främmande språk, men att proven ändå kan lära av varandra gällande bedömningsanvisningarna. Den slutsats vi når är att svenskaprovet kan lära sig av engelskan gällande utbudet av exempeltexter medan engelskan kan lära sig av att svenskan genom att utforma matriser.