En fredad plats
om kyrkogårdens och begravningsplatsens roll nu och i framtiden
Idag pågår på många ställen i landet en bortbyggnad av grönområden i städer och tätorter, samtidigt som behovet av gröna urbana miljöer växer. Dock finns det fredade ytor i våra städer ? kyrkogårdarna och begravningsplatserna. Målet med det här arbetet är att, med avstamp i historien, ta reda på vilken roll dessa fredade ytor skulle kunna ta i våra framtida samhällen.
Begravningsplatsen är en viktig plats för de levande lika mycket som för de döda. Det är en plats alla ska kunna komma till för att sörja och minnas, och både platsen och besökaren ska behandlas med respekt.
Det här arbetet handlar om begravningsplatsens historia i Sverige och Norden, hur den sett ut, hur den utvecklats och hur den använts. I arbetet diskuteras vilken roll begravningsplatsen, som en del av grönstrukturen i samhället, skulle kunna ta i framtiden. Kan man göra samma saker som man gör i stadens andra parker, även på begravningsplatsen?
I diskussion argumenteras för olika sätt att använda begravningsplatserna, samt hur de ska och får användas. Indikationerna lutar mot ett användande som börjar likna parkens, men med restriktioner. Begravningsplatserna ska vara en park och del av grönstrukturen, men dess grunduppgift ska fortfarande vara den av begravning av de döda och en plats för sorgearbete.