En fråga som man måste hålla levande, vad man gör när man sätter en diagnos
etiskt perspektiv på psykologers uppfattningar av diagnostik och diagnostisering
Denna studie syftade till att kvalitativt beskriva psykologers syn på DSM-IV-TR och diagnostiseringen som utförs utifrån denna manual. Den syftade också till att utifrån resultatet diskutera relevanta etiska aspekter. Åtta psykologer vid åtta öppenvårdspsykiatriska mottagningar i Stockholmsområdet intervjuades. Intervjuerna bearbetades tematiskt. Två relevanta etiska aspekter diskuteras utifrån resultatet. Då psykiatriska diagnoser kan ge upphov till negativa konsekvenser för patienterna diskuteras diagnostiseringens etiska underbyggnad och nytta ur ett konsekvensetiskt perspektiv. Här föreslås att diagnostiken bör beröras öppet i ett tidigt skede med patienten och att nyttan behöver övervägas i det enskilda fallet. Den andra aspekten gäller hur explicita psykologerna är att förmedla diagnosen vid återkoppling, vilket diskuteras utifrån principen att göra gott och autonomiprincipen. Det föreslås här att öppenheten lämpligen avgörs från fall till fall, men att patientens autonomi, och specifikt rätten till relevant information, bör ges företräde framför psykologens avsikt att göra gott, eller att undvika skada.