En emotionell intervention och ett relationellt förhållningssätts inverkan på intervjupersoners berättelser
Syftet med denna studie var att undersöka om man med en emotionell intervention jämfört med en kognitiv intervention vid intervju når mer personliga och privata skikt hos personen och får fler konkreta berättelser om självupplevda episoder. En annan fråga som undersöktes var om ett relationellt förhållningssätt jämfört med ett neutralt ökar personens benägenhet att berätta om privata förhållanden.Två hypoteser formulerades;1: Den emotionella interventionen väcker upp fler konkreta minnen av självupplevda episoder än en kognitiv intervention gör.2: Det relationella förhållningssättet ökar personens benägenhet att berätta om privata förhållanden.Ett experiment utfördes med sexton personer, åtta män och åtta kvinnor. Var och en intervjuades under fyra olika betingelser utifrån fyra olika men likvärdiga teman växelvis av två intervjuare, en man och en kvinna. Betingelserna var; Emotinell/Neutral, Emotionell/Relationell, Kognitiv/Neutral och Kognitiv/Relationell.Resultatet bekräftar Hypotes 1 med stark signifikans(0,01).Hypotes 2 bekräfats inte av resultatet.Av detta kan man dra slutsatsen att studien förefaller visa att emotionella interventioner jämfört med kognitiva interventioner hos intervjupersoner väcker upp flera minnen av självupplevda konkreta episoder ur sitt eget liv relaterade till det tema som intervjuerna gäller. En annan slutsats är att studien inte bekräftar antagandet att ett relationellt förhållningssätt jämfört med ett neutralt förhållningssätt ökar personens benägenhet att berätta om privata förhållanden.