En berättelse är som vinden
om att erbjuda miljöer för en reflekterande litteraturläsning på tre olika program i gymnasieskolan
I gymnasieskolans styrdokument betonas skönlitteraturens sammanlänkande
funktion, både över tid och i rummet. Skönlitteraturläsning ska få eleverna
att reflektera över sin och andras situation i olika tider och kulturer.
Litteraturteoretikern Louise M Rosenblatt talar om två slags läsning:
efferent, en analyserande, litteratur-vetenskaplig läsning och estetisk
vilket innebär en upplevelseläsning som i transaktion mellan text och
läsare kan förändra läsaren i demokratisk riktning. Den efferenta läsningen
är relativt lätt att åstadkomma och är därför vanlig i skolan, men hur kan
man främja en estetisk läsning av skönlitteratur i gymnasieskolan?
För att ta reda på detta, samt hur lärarens attityd till eleverna och
läsningen påverkar hur skolläsningen och reflektionen gestaltar sig, har
jag följt tre klassers boksamtal. Dessutom har jag fått ta del av två av
klassernas läsloggar.
Den danske litteraturvetaren Johan Fjord Jensen menar att i det
postmoderna, fritidsinriktade samhället krävs en ny allmänhumanistisk
kompetens. Denna kompetens vilar på de fyra humanistiska kompetenserna: den
historiska, den kommunikativa, den kreativa och den kritiska kompetensen,
och kallas därför för den femte kompetensen. Den femte kompetensen behövs
för att kunna bygga en identitet som inte är beroende av yrkesrollen. Denna
undersökning har också letat efter tecken på att detta slags kompetens får
möjlighet att utvecklas med hjälp av skolläsningen.
Undersökningen resultat visade att lärarens attityd och agerande kan
påverka elevens läsning. Allra mest påverkas dock elevens läsande av
elevens sociokulturella miljö, både i skolan och på fritiden. Det läraren
kan, och bör, erbjuda är en miljö där eleven får möjlighet att möta
skönlitteratur.