Elevers uppfattningar av självbild och lärande i en inkluderande verksamhet
Ambitionen med den här uppsatsen är att rikta blickarna mot den grupp elever som är i behov av särskilt stöd i sin undervisning. Studien är ett försök att undersöka och tolka hur dessa elever uppfattar sitt lärande och sin självbild i en inkluderande skola. Det teoretiska materialet baseras främst på ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, där symbolisk interaktionism (Mead, 1976), stämplingsteori (Goffman, 2001) och social konstruktionism (Berger & Luckman, 2003: Gergen & Gergen, 2008) är utgångspunkter. Gemensamt för dessa är att de betraktar människan som en social varelse och det är i det sociala samspelet som individens självbild konstrueras. Studien har utgått från den kvalitativa forskningsprocessen och för att besvara syftets frågeställningar genomfördes åtta stycken intervjuer med elever i Mellansverige, i en skola där man valt en inkluderande organisationsform som lärandemiljö för elever i behov av särskilt stöd. Analyser och tolkningar kring det insamlade materialet utgår från den hermeneutiska tolkningsmetoden vilket i stora drag kan beskrivas som ?kunskapen om hur innebörder och intentioner hos unika människor och företeelser sedda i sina sammanhang av tid, rum och mening kan förstås? (Sjöström, 1994, s. 73). Resultaten pekar på att den inkluderande miljön påverkar elevernas självbild och lärande i en positiv riktning i och med att den erbjuder en möjlighet att arbeta med acceptans och utvidgning av normalitetsbegreppet (Goffman, 2001) i större utsträckning än en segregerad integrerad skolverksamhet (Haug, 1998). Vi ser dock att det behövs en, utifrån olika perspektiv såsom elev, organisation och samhälle, närmare betraktelse av möjligheten att skapa inkluderande lärandemiljöer i den svenska skolan.