Egenskaper som påverkar hänsynsarealer och drivningsförhållanden på föryngringsavverkningstrakter
en studie över framtida förändringar inom Sveaskog
I föreliggande arbete presenteras hur olika egenskaper som påverkar hänsynsarealer och
drivningsförhållanden vid föryngringsavverkning förväntas variera över tiden och för
olika delar av Sveaskogs skogsinnehav. Egenskaper som studerats är gränssträcka mot
andra ägoslag, bärighet, ytstruktur, lutning, fuktighet, avstånd till väg, avdelningsstorlek,
avdelningsform (areal/omkrets), antal polygoner per avdelning samt inslag av
småimpediment Gränssträckan mot andra ägoslag studerades mot myrimpediment,
bergimpediment, vatten, vattendrag, betesmark och åkermark.
Beräkningar gjordes på fyra olika områden. I grova drag kan områdena sägas motsvara
Norrbottens län, Västerbottens län, Bergslagen samt Götaland. I de två nordligaste
områdena studerades hur förhållande beräknas vara idag samt om
lO, 30 och 50 år, och i
de två sydligaste områdena studerades hur förhållandena beräknas vara idag samt om
lO,
20 och 40 år.
Som underlag för beräkningarna användes alla avdelningar i ett av Sveaskogs två
avdelningsregister, nämligen Fagus. I de i studien ingående områdena ligger så gott som
hela innehavet i avdelningsregistret Fagus. Mindre delar ligger dock i ett annat register
och ingår ej i studien. I Fagus finns all den mark som före sammanslaganingen av
AssiDomän och Sveaskog hösten 2001 tillhörde AssiDomän. Större delen av Sveaskogs
innehav ingick alltså i beräkningarna, som i huvudsak utfördes med hjälp av programmen
Arc View och Excel.
Vad gäller gränssträckor mot andra ägoslag så är gränssträckan mot myr den klart
längsta. Detta gäller framfår allt i norra Sverige (i dagsläget en medellängd på 45,6 m/ha
och 42,6 m/ha i Norrbotten respektive Västerbotten), där denna sträcka är ungefår dubbelt
så lång som i södra Sverige (i dagsläget en medellängd på 36,9 m/ha och 20,
l m/ha i
Bergslagen respektive Götaland). I norra Sverige ökar gränssträckan mot myr medan den
minskar i södra Sverige. I Bergslagen är denna minskning kraftig.
Den sammanlagda gränssträckan mot andra ägoslag (i dagsläget som mest en medellängd
på 68,9 m/ha i Bergslagen, som minst 52,2 m/ha i Götaland) minskar på sikt i de två
sydligaste områdena relativt mycket. I Västerbotten och Norrbotten är denna sträcka
någorlunda konstant.
I Norrbotten ökar medelstorleken på avdelningarnas figurlagda areal kontinuerligt från
dagens 12,0 ha till15,8 ha om 50 år. I Västerbotten kan ingen tydlig trend urskiljas. Där
håller sig medelstorleken på avdelningarna inom intervallet 13,6 till17,4 ha. I Götaland
och Bergslagen är avdelningsstorlekarna betydligt mindre än i norra delen av landet. I
dessa två områden är medelstorleken idag 3,9 respektive 4,3 ha, får att om 20 år ha
minskat med hela 40% till2,4 respektive 2,6 ha. Om 40 år beräknas storlekarna åter ha
ökat, fast dock inte till dagens storlekar.
Medelavståndet till väg i Bergslagen och Götaland minskar sakta över tiden. I Norr-och
Västerbotten är avståndet om
lO och 30 år något längre än idag sett utifrån befintligt vägnät. Om 50 år är avståndetjämfört med idag cirka 35% längre i Norr- och
Västerbotten om inga nya vägar byggs.
Variationerna för de övriga egenskaperna är inte lika stora, eller kan inte anses som lika
betydelsefulla, som de som nämnts ovan.