Effektivisering av produktionsflöde för bakaxelbryggor på Ferruform
Med hänsyn till framtida artiklar och volymer
Det här examensarbetet har genomförts på Ferruform, Luleå, som är ett dotterbolag till Scania. Här produceras bakaxelbryggor, tvär- och sidobalkar samt stötfångare till lastbilar och bussar. I dagsläget finns ett flöde för bakaxelbryggor med navreduktion som inte stämmer överens med huvudflödet av bakaxelbryggor vilket skapar extra hantering och problem vid produktionsplanering. Inom de närmsta åren ska dessutom kapaciteten ökas och artiklarna i flödet ersättas av nya. Målet med examensarbetet har varit att ta fram ett förslag på ett enhetligt flöde som är anpassningsbart till de ökande volymerna och de nya artiklarna. Förslaget som presenteras ska innehålla beskrivningar av tekniska lösningar, produktionsflöde, logistik, layouter, ekonomisk kalkyl och arbetsmiljö. Bakaxelbryggan består av en mittdel och två tappar. I produktionen svarvas tapparna och transporteras sedan till en lasersvetscell där de sammanfogas med bakaxelbryggans mittdel. Därefter gradas bryggorna och de bryggor som har navreduktion tas ut ur flödet för bearbetning av splines, oljehål och oljespår. Slutligen tvättas bryggorna och packas i sekvens. En förutsättning för den nya lösningen är att splines, oljehål och oljespår kommer att bearbetas på de lösa tapparna. Detta innebär att tapparna måste orienteras inför lasersvetsen. För att kartlägga nuläget har metoder som intervjuer, observationer använts och resultatet sammanfattats i en problembild. Framtida händelser har undersökts och dessa har sammanställts i en kapacitetsplan som bland annat beskriver förändringar av antalet artiklar och volym. En litteraturstudie om Scanias Produktionssystem genomfördes och denna låg tillsammans med projektets mål och kapacitetsplanen till grund för skapandet av en kravspecifikation. Lösningsförslag genererades genom brainstorming både på Ferruform och på LTU. För att samla inspiration genomfördes ett studiebesök på Scania i Södertälje. Arbetet fortsatte sedan genom att leverantörer av teknisk utrustning kontaktades. Alla idéer sammanställdes i en idématris och utifrån denna utformades tre lösningar. För att värdera lösningarna användes kravspecifikationen där varje lösning poängsattes utifrån hur väl de uppfyllde kraven. Ett alternativ valdes som vidareutvecklades och slutligen utvärderades mot problembilden. Den slutliga lösningen benämns Lagerautomat och AGV. Lösningen bygger på att tapparna transporteras med AGV från svarvarna till lasersvetscellen där de placeras i en lagerautomat. Lasersvetscellens robot plockar tapparna direkt från lagerautomaten och orienterar dem med hjälp av en analog lasergivare. Svarvarna kopplas samman med ett bansystem där också en kuggfräs, en kvalitetskontroll och en tvätt integreras. Materialförsörjningen till banan sköts av en robot. Många av de problem som identifierats i problembilden avhjälps med lösningen. Att arbetsplatsen där splines, oljehål och oljespår bearbetas tas bort förbättrar ergonomin och minskar hanteringen. Men den nya lösningen innebär också risker som att bufferten mellan svarvarna och kuggfräsen inte kommer att rymmas på banan och att hanteringsroboten på sikt kan påverka cykeltiden i svarvarna negativt. Målet som formulerades i arbetets början anses vara uppfyllt då resultatet är en lösning innehållande de delar som angavs i projektets början. Ferruform rekommenderas att genomföra en detaljundersökning och sedan implementera den delen av lösningen som berör lasersvetscellerna, med lagring och orientering av tapparna. För den andra delen av lösningen med bansystemet vid svarvarna, kuggfräsen och tvätten ges rekommendationen att lösningen vidareutvecklas.