Effekter av patientutbildning inom kost och fysisk aktivitet för individer med diabetes mellitus typ 2
BakgrundPrevalensen av diabetes mellitus typ 2 beräknas mer än fördubblas i Europa fram till år 2030 och utgör den diabetesform som starkast ökar i omfattning. Sjukdomen karaktäriseras av en kronisk hög blodglukosnivå, hyperglykemi, som orsakas av otillräcklig insulinsekretion eller insulineffekt. Miljö, livsstil och genetiska faktorer samspelar i utvecklingen av typ 2-diabetes. Inom diabetesvården eftersträvas en jämn och stabil blodglukosnivå, metabol kontroll, för att motverka utveckling av sjukdomsrelaterade komplikationer. Den metabola kontrollen kan bedömas utifrån ett HbA1c-värde, som visar den genomsnittliga blodglukosnivån under de föregående två till tre månaderna. Grunden i behandlingen av typ 2-diabetes utgörs av egenvård samt livsstilsförändringar i form av kostanpassning, ökad fysisk aktivitet, viktreduktion och rökstopp. Farmakologisk behandling inleds då livsstilsförändringar inte är genomförbara eller ger en önskad effekt. Patientutbildning i syfte att stärka individens egenvårdsförmåga utgör en grundsten inom diabetesvården. Då sjukdomen kan inverka på välbefinnandet är målet med egenvård att upprätthålla eller förbättra individens livskvalitet. Syfte Att belysa och beskriva hur patientutbildning inom kost och fysisk aktivitet påverkar HbA1c-värde samt livskvalitet hos individer med diabetes mellitus typ 2. Metod För att skapa en översikt och beskriva det aktuella kunskapsläget utifrån syfte och frågeställningar valdes en litteraturstudie som metod. Artikelsökning utfördes i databaserna Pubmed och Cinahl, utifrån valda ämnesord och urvalskriterier. Utvalda artiklar granskades enskilt av författarna för sedan diskutera och sammanställa dess innehåll. Samtliga 16 inkluderade originalartiklar var peer reviewed samt kvalitetsbedömdes enligt ett modifierat bedömningsunderlag. Resultat Två huvudkategorier av utbildningsformer; individuell och gruppbaserad patientutbildning identifierades. I en majoritet av utbildningarna ingick råd och information om kost, fysisk aktivitet, blodglukosmätning och sjukdomskunskap. Något specifikt samband mellan utbildningsform och livskvalitet påvisades inte. Dock hade de patientutbildningar som kombinerade rekommendationer inom kost och fysisk aktivitet en gynnsam effekt för individens livskvalitet. Stegräknare och kostregistrering beskrevs vara två hjälpmedel som förbättrade HbA1c-värdet genom främjad fysisk aktivitet och ökad medvetenhet om kostintag. De individuella utbildningarna visade i större utsträckning en förbättrad effekt på HbA1c-värdet, jämfört med de gruppbaserade utbildningarna. Slutsats Patientutbildning inom kost och fysisk aktivitet är central för att stärka egenvårdsförmågan samt förbättra den metabola kontrollen hos individer med typ 2-diabetes. I föreliggande studie har ett samband mellan sänkt HbA1c-värde och förbättrad livskvalitet, till följd av ökad kunskap inom kost och fysisk aktivitet konstaterats.