Effekten av provytors felpositionering vid skattning av skogliga variabler med luftburen laserscanning
Regeringen har givit Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram bättre data om det svenska skogarna baserat på laserdata. Den här studien behandlar betydelsen av referensytors positionering och effekt på skattning av skogliga variabler.
Riksskogstaxeringens (RT) provytor är positionerade med GPS, men under 2013 har ett antal av dessa ytor givits en förbättrad koordinat med DGPS. GPS och DGPS koordinatangivelserna har kopplats samman med motsvarande yta i laserdata från den nya nationella höjdmodellen. Med statistik från laserdata har regressionsmodeller använts för att skatta skogliga variabler genom att utnyttja RTs provytor som referensytor.
Medelfelet för skattningarna beräknades på regionnivå och fördelat på höjdklasser. Differensen mellan skattningarnas medelfel, baserade på skattningar med GPS och DGPS koordinaterna, beräknades. Den förbättrade koordinatangivelsen resulterade i förbättrade skattningar av de skogliga variablerna i det flesta fall. Förbättringen på regions nivå är i storleksordningen 0,06 till 0,83 procentenheter för höjdskattningen, för grundytan -0,74 till 1,72 procentenheter, för diametern 0,38 till 1,25 procentenheter, för volymen -0,78 till 2,56 procentenheter och för biomassan -0,67 till 1,77 procentenheter.
Ett begränsat provyteunderlag i studien kan ha påverkat resultatet. Den viktigaste slutsatsen är att de förbättrade koordinaterna har förbättrat skattningarna i de flesta fall, om än ytterst lite. Med stöd av tidigare studier anser vi resultatet förväntat.