Effekten av en kortisoninjektion i bäckenligamenten på personer med långvarig ländryggssmärta
en studie enligt single-subject experimental design
Syfte och frågeställningarSyftet med studien var att undersöka effekten av en kortisoninjektion i bäckenligamenten på patienter med långvarig ländryggssmärta.MetodStudien genomfördes utifrån en single-subject experimental design med sex deltagare med långvarig ländryggssmärta. De utfallsmått som användes var smärtskattning (Numerical Rating Scale, NRS), skattad smärtrelaterad aktivitetsbegränsning (Oswestry Disability Index, ODI), skattad rörelserädsla (Tampa scale of kinesiophobia, TSK-SV), rörlighet (Fingertip-to-floor), funktion genom ett dynamiskt balanstest (Star excursion balance test, SEBT), funktionstest (sit-to-stand) och uthållighetsstyrketest (modifierat Biering- Sørensen), samt fysisk aktivitetsnivå mätt med accelerometermätare. Deltagarna genomförde fem testtillfällen innan och fem eller sex testtillfällen efter intervention. Vid sista besöket skattade deltagarna förändring av besvär enligt global index of change. Resultaten analyserades på individnivå genom visuell analys av trender och nivåskillnader i grafer, statistisk analys av graferna genom 2 SD-metoden, i kombination med deltagarnas subjektiva beskrivningar av eventuell förändring. Accelerometermätningarna bearbetades genom upparbetad rutin centralt på GIH.ResultatAv sex deltagare, skattade sig fyra som ?något förbättrade? enligt Global index of change, av dessa uppvisade i synnerhet tre förbättrade värden på någon/några av funktionstesterna samt skattade något lägre på ODI och TSK-SV. Inga tydligt förändrade värden visades när det gäller smärtskattning eller rörlighet. De två deltagare som skattade ?oförändrade? besvär, uppvisade i vissa tester sämre resultat efter intervention.SlutsatsDet går inte att dra några starka slutsatser av studien, bla utifrån att den valda designen inte möjliggör generalisering. Studien visade dock att en kortisoninjektion kan ha effekt på muskelfunktion och upplevd generell förbättring för vissa patienter med långvarig ländryggssmärta. Den indikerar även att effekten kan minska/utebli vid en mer generaliserad smärtproblematik. Fler studier behövs för att bekräfta dessa fynd.