Echinococcus multilocularis immunomodulatory strategies in the intermediate host
Echinococcus multilocularis är en helmint med indirekt livscykel. Parasiten lever i tarmen på
sin huvudvärd, framför allt räv, som utsöndrar ägg med faeces. Äggen tas upp av en
mellanvärd, migrerar till levern och utvecklas där till ett larvstadium kallat metacestod.
Mellanvärdar är framför allt vilda smågnagare, men även andra djur inklusive människor kan
infekteras. Hos mellanvärden ger E. multilocularis upphov till en sjukdom kallad alveolär
echinococcos. Den ger en typisk bild med cystbildning i levern, och ibland även andra organ.
Värdens immunförsvar försöker i den mån det är möjligt att bromsa infektionen genom
bildning av granulom runt cystorna. Detta har visats ha bromsande effekt på metacestodens
tillväxt, men kan även leda till problem hos värden om svaret blir allt för kraftigt.
För att säkerställa sin egen överlevnad och fortplantning måste parasiter dels undvika att bli
neutraliserade av värdens immunförsvar, men samtidigt undvika att orsaka onödigt kraftiga
skador som dödar värddjuret. Detta arbete tar upp några aspekter på immunsvaret mot E.
multilocularis som kan tolkas som exempel på att parasiten utvecklat undvikande och
immunomodulerande strategier.
Det har visats att CD4+ T-celler är nödvändiga för att granulom ska bildas runt
metacestoderna och därmed för förmåga att begränsa parasitens spridning. Medan det
tidigaste T-cellssvaret är av Th1-typ så övergår det successivt till ett Th2-svar. Detta skifte i
svarsprofilen tros skydda kroppen mot överdrivet kraftig inflammation, men kan också vara
mindre effektivt i att bekämpa parasiten. Det har föreslagits att parasiten genom att modulera
värdens immunförsvar kanske bidrar till skiftet mot Th2, och även senare mot ett
regulatoriska T-cellssvar. Hos kroniskt infekterade möss sker bland annat en nedreglering av
uttrycket av major histocompatibility complex class II (MHC-II) på antigenpresenterande
celler. Det antas leda till att T-cellspopulationen genomgår ett skifte mot T-regulatoriska
celler på grund av bristande på stimulering. Detta skulle i sin tur vidare nedreglera
immunsvaret, och kunna främja parasitens fortlevnad.
Parasitens larvstadium har ett yttre skyddande lager (laminated layer, LL), som skyddar den
mot skada från immunförsvaret. LL består till största delen av en kolhydratkomponent kallad
Em2(G11), som har visat sig vara ineffektiv när det kommer till att stimulera T-cellssvar.
Dessutom har antigen från metacestoden visats ha proteolytisk verkan på eotaxin, vilket
skulle kunna leda till minskad rekrytering av eosinofiler till infekterad vävnad.
Dessa faktorer skulle tillsammans kunna leda till att immunsvaret i mellanvärden försvagas,
och övergår till en form som parasiten lättare överlever.