Droppsprutning som tätningsmetod mot vattenläckage i Tranebergstunneln
Tätning av tunnlar med cement mot vattenläckage har gjorts sedan 1800-talet menpå senare år har kraven på tätningseffekten ökat, detta gäller särskilt i stadsområdendå sättningar kan medföra stora skador på byggnader.I många fall finns det kvar inläckage i den utsprängda tunneln trotsförinjekteringen och dräner som att satts upp för att leda bort vattnet. En nyare metodför att reducera det kvarstående droppet är droppsprutning. Då metoden är relativt nyär tätningseffekternas beständighet inte utredda. I detta arbete undersöktsTranebergstunnelns droppsprutningar för att se om metoden fungerar och om desseffekt avtar med tiden. Metoden som användes för undersökningen vardroppkartering av droppsprutningarna en gång i månaden under våren 2014.Resultatet jämfördes sedan med den geologiska karteringen som gjordes 2011 ochett samband mellan svaghetszoner, droppsprutningar och kvarvarande läckagekunde ses. Majoriteten av droppsprutningarna var fuktiga och hade sprickor i sig.Tidsspannet för undersökningen var för kort för att kunna tydadroppsprutningarnas beständighet, ett antagande är att de tätar till viss del men attderas tätningseffekt avtar med tiden.