Draperingens form och fall ? En studie i drapering som arbetssätt inom mönsterkonstruktion
I denna uppsats studerar jag drapering som arbetssätt inom mönsterkonstruktion. Drapering ären klassisk teknik för att forma tyg runt en kropp. När man arbetar med denna teknik är störstfokus på plaggets uttryck och fall. Studien är utförd i samarbete med ett litet svensktmodeföretag, och inom studien utvecklas en klänning, en kjol och en byxa. I det praktiskaarbetet tillämpas en arbetsmetod som innefattar märkning och nedmontering av det draperadeplagget. Denna arbetsmetod visar sig vara framgångsrik när det kommer till att återskapa dendraperade formen som tagits fram av designern. Drapering, som är ett tredimensionelltarbetssätt, jämförs i studien med traditionell platt mönsterkonstruktion. Inom plattmönsterkonstruktion använder man standardmåttlistor och grunduppställningar somutgångspunkt när man konstruerar modeller. Inom drapering börjar man med att skapamodellen genom att drapera upp plagget på en docka och själva mönsterkonstruktionen börjarinte förrän plagget har monterats ned från dockan. Man har således inte samma arbetsgång närman arbetar med draperade och platta konstruktioner. Drapering är ett mer fritt arbetssätt änplatt mönsterkonstruktion är. Inom drapering arbetar man ständigt med kroppen somutgångspunkt, och låter den och materialet som används bestämma plaggets form och fall.