Dikten och tillvaron
att finna uttryck för en verklighet i Hanne Ørstaviks Kjærlighet
Syftet med uppsatsen har varit att synligöra verklighetsåtergivningen i Ørstaviks Kjærlighet i ett försök att närma sig och förstå den kvinnliga protagonistens tillvaro. Analysen har främst utgått från Erich Auerbachs (Mimesis) och Birgitta Holms (Tusen år av ögonblick) systematiska arbetssätt, där Auerbachs metod har styrt angreppssättet och där Holms perspektiv på den kvinnliga tillvaron lagts till. Två specifika textavsnitt valdes ut för att utifrån ett mikroperspektiv lyfta den kvinnliga tillvaron till ett makroperspektiv. Huvudargumentet har varit att visa att en verklighetsframställning av den kvinnliga tillvaron är möjlig genom litteraturen. Liksom andra perspektiv såsom till exempel det postkoloniala och det feministiska kan även Auerbachs metod att tolka verklighetsåtergivningen i litterära texter, ge oss en möjlig bild av människans, och i det här fallet även specifikt kvinnans tillvaro. I Ørstaviks roman har man kunnat tydliggöra flertalet av de kriterier som enligt Auerbach bidrar till en realistisk presentation i verket och på så sätt kan man synliggöra och därmed också tolka en verklighet utifrån texten. I analysen har det också framkommit vad som specifikt utmärker Ørstaviks sätt att genom sitt arbete med språket och texten närma sig verkligheten. I båda texterna kan man till exempel se hur hon arbetar med en konkret ögonblickssituation där hon låter alla skikt få träda fram såsom i ?verkligheten? med rummet och dess inredning, karaktärernas blick, tal och tankar. Men vad som kanske framförallt ska ses som unikt för Ørstaviks sätt att skriva är hur hon fångar en verklighet i sitt sätt att synligöra protagonistens inre och yttre språk och med det visa att det är i relationen däremellan som vi får tillgång till hennes tillvaro som modern, västerländsk kvinna.