Diagnostiseringens makt; En narrativ studie om ADHD-diagnostisering
ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som ungefär 3-5 procent av alla barn i skolålder är diagnostiserade för. Hälften av de barn som diagnostiseras har kvar symtomen i vuxen ålder. Samtidigt är ADHD en diagnos som varit omdiskuterad under många år, då somliga menar att det inte borde vara en diagnos utan kan vara ett personlighetsdrag och att en diagnostisering kan medföra negativa konsekvenser för en persons självbild. Syftet var att ta reda på hur våra fem respondenter, vuxna personer med en ADHD-diagnos, ser på sitt liv efter att de fått sin diagnos och vad diagnostiseringen har haft för betydelse för dem. Intervjuer med en narrativ ingång användes för att, utifrån den valda frågeställningen sammanfatta och strukturera upp respondenternas berättelser. Uppsatsens resultat visade att alla respondenterna hade en övervägande positiv syn på sin diagnostisering. Förståelsen av sig själv och sitt tidigare problematiska liv var enligt respondenterna den största fördelen. En del av dem kunde även se en negativ aspekt i och med den stämpling som samhället ibland kan ge dem när de berättar om sin diagnos.