Diagnostisering av perinealrupturer- en randomiserad studie som undersöker barnmorskors samstämmighet vid klassificering av perineala bristningar.
SAMMANFATTNING (svenska) Bakgrund: Perinealbristningar är den vanligaste förekommande skadan vid vaginala förlossningar. Rupturerna varierar i storlek och indelas i fyra klasser som baseraspå vilka anatomiska strukturer som är involverade i skadan. Det vanligaste sättet att undersöka bristningarna är visuellt och palpatoriskt. Syftet med denna studie är att undersöka samstämmigheten mellan barnmorskors klassificering och evaluering av bristningens storlek med hjälp av två olika undersökningsmetoder. Studien pågick mellan januari 2011 och juni 2012. Metod: En randomiserad, kontrollerad studie vid Sykehuset Østfold HF där kvinnorna randomiserades till visuell och palpatorisk undersökning av bristningen i kombination med mätning med hjälp av ett mätinstrument, Peri-Rule. Detta gjordes individuellt av två olika barnmorskor (interventionsgrupp) eller till enbartvisuell och palpatorik undersökning av brsitningen, individuellt av två olika barnmorskor (kontrollgrupp). Resultat: Totalt blev 414 kvinnor inkluderade i analysen; 203 i interventionsgruppenoch 211 i kontrollgruppen. Samstämmigheten i barnmorskornas bedömning av bristningarna var bra (?= 0.65) i interventionsgruppen och (? = 0.67) i kontrollgruppen. När barnmorskorna bedömde storleken på perinealbristningar grad 2 var samstämmigheten moderat (? = 0.41) i båda grupperna. Konklusion: Graden av samstämmighet var lika, oberoende av undersökningsmetod. Detta betyder attPeri-Rule inte förbättrade graden av samstämmighet