Det vårdande mötet mellan vårdpersonal och psykiskt funktionshindrade efter psykiatrireformen
År 1995 trädde psykiatrireformen i kraft. Reformen syftar till att förbättra
psykiskt funktionshindrades livssituation och delaktighet i samhället. Efter
psykiatrireformen har dock problem uppstått i den somatiska vården av psykiskt
funktionshindrade personer. Bakgrunden tar upp definitioner av psykiskt
funktionshindrade, vanliga somatiska hälsoproblem i denna grupp, stigmatisering
och omvårdnad. Som teoretisk referensram har Peplau valts, då hon lyfter fram
interaktionen mellan vårdpersonal och patient. Syftet med studien var att
belysa vilka uppfattningar personer med psykiska funktionshinder och
vårdpersonal har beträffande det vårdande mötet inom somatisk och psykiatrisk
vård efter psykiatrireformen. Studien genomfördes i form av en
forskningsöversikt med kvalitativ analys och materialet analyserades med
inspiration av en innehållsanalys. Resultatet visade både hur vårdpersonal och
patienter ser på det vårdande mötet. De psykiskt funktionshindrade kände sig
omvärderade från människa till psykiatriskt fall av vårdpersonalen. Detta
påverkade även deras synsätt på sig själva. De önskade att vårdpersonalen
skulle ha mer kunskap och förståelse för vad det innebär att vara psykiskt
funktionshindrad. Patienternas beskrivningar av en god vårdrelation var att
vårdaren skulle bekräfta och respektera patienten och att relationen skulle
vara nära men ändå hållas på ett professionellt plan. Viss vårdpersonal
upplevde att vårda psykiskt funktionshindrade som en påtvingad arbetsuppgift.
Vårdpersonal som hade negativa erfarenheter av tillfrisknandet inom denna
patientgrupp lät detta påverka deras attityder gentemot de psykiskt
funktionshindrade i vårdarbetet. Personalen beskrev att de kände
otillräcklighet i att vårda psykiskt funktionshindrade, detta visade sig som
rädsla och osäkerhet i yrkesrollen. Gemensamt för all vårdpersonal var en stark
vilja att kunna bemöta psykiskt funktionshindrades behov och önskningar och att
ge en så god vård som möjligt. De kände att de behövde mer kunskap om denna
patientgrupp samt mer stöd från arbetskamrater på avdelningen och kollegor från
psykiatrin för att kunna göra detta.