"Det är inte jag som räknar, det är min hjärna"
addition i förskoleklassen på olika abstraktionsnivåer
Bakgrund: Matematikundervisningen har varit debatterad i dagspressen den senaste tiden, detta har gjort att vi har valt att göra vår studie inom matematikområdet. Det vi har märkt från våra respektive VFU-platser (förskola och skola) är att elever får frågor där det intressanta för läraren är att de har rätt svar. Vår uppfattning är att lärare visar stort intresse för elevernas svar. De är inte intresserade av elevernas förståelse av den matematiska operationen, framförallt inte när svaret är rätt. Vi vill även se ifall eleverna löser additionsuppgifter på olika sätt beroende på om de har tillgång till laborativt material eller inte. Syfte: Syftet med uppsatsen är att avgöra om det finns någon variation i de strategier elever i förskoleklassen använder sig av när de löser additionsuppgifter, beroende på uppgifternas abstraktionsgrad. Syftet är även att se vilken förståelse eleverna har av de olika abstraktionsnivåerna. Metod: Vi valde att göra en kvalitativ studie eftersom att vi är intresserade av elevernas förklaringar, hur de löser additionsuppgifterna. För att kunna ta reda på hur eleverna löser uppgifterna och hur de förklarar sina lösningar valde vi att intervjua och observera dem under tiden som de löste additionsuppgifterna. Vi har utgått ifrån en fenomenografisk ansats i vår studie i och med att vi vill få en insikt i hur elevernas lösningar ser ut i de olika abstraktionsnivåerna och vilka variationer som förekommer. När vi analyserade svaren använde vi oss av hermeneutisk tolkning. Resultat: Vi har inte sett någon större variation på antalet rätt mellan de olika abstraktionsnivåerna. Den variation som vi har sett är i elevernas förståelse av uppgifterna, här har en del av eleverna hjälp av det laborativa materialet. Eleverna använder sig av olika lösningstrategier beroende på vilken abstraktionsgrad uppgifterna har. Den lösningstrategi som eleverna använder sig av mest när de har tillgång till laborativt material är dubblor. När eleverna inte har tillgång till laborativt material och talområdet blir större använder de sig av fingrarna mera frekvent.