Den tyska adjektivböjningen i svenska läromedel - En läromedelsanalys
Syftet med denna studie var att få kunskap om vilka metodiska val läromedel i tyska gör när de behandlar ett särskilt grammatiskt fenomen. Som metod valdes textundersökning där fyra moderna (2000-2005) och ett äldre (1993-1995) svenskt läromedel (ett för högstadiet och fyra för gymnasieskolan) analyserades för de fyra variablerna form, progression, elevtyper och metaspråk. Vidare ingick även kvalitativa intervjuer av fyra lärare. Det konstaterades att det fanns en skillnad mellan kursplanerna och läromedlen, där den kommunikativa språksynen i dagens kursplaner inte adekvat återspeglades i hur ett flertal läromedel behandlade adjektivböjningen. Studien antydde också att modern språkdidaktisk forskning inte alltid kommer till användning när adjektivböjningen behandlas av läromedlen. Vidare visade undersökningen att lärare tycks vara medvetna om läromedlets brister och ofta ser det som en självklarhet att läromedlet behöver kompletteras. Slutsatsen av arbetet blev att välutbildade lärare borde kunna komplettera med eget material i de fall läromedlet fungerar som utgångspunkt och att de även borde kunna kompensera för mindre lämliga val gjorda av läromedlen.