Den täta staden i Praktiken
En fallstudie av en översiktsplan och fyra detaljplaner i Växjö kommun
Den täta staden tycks vara ett vedertaget stadsbyggnadsideal i strävan mot den hållbara staden. Flertalet forskare har dock påvisat att det inte finns någon entydig definition av vad begreppet innebär samt hur det ska tillämpas i praktiken. Kandidatarbetet syftar därför till att bidra med ökad förståelse kring hur begreppet täthet kan tillämpas i praktiken, genom att undersöka vilka fysiska uttryck som kopplas till den täta staden i kommunala planer. Syftet är vidare att diskutera dessa fysiska uttryck gentemot forskning om hållbara täta stadsformer, för att undersöka hur kommunal tillämpning förhåller sig till detta. I forskningsöversikten första del behandlas forskares olika uppfattningar om vad hållbar täthet och hållbar stadsform är. I den andra delen görs en redogörelse för forskares olika sätt att definiera täthet samt hur täthet kan mätas för att beskriva form. Utifrån forskningsöversikten väljs den teoretiska ramen samt de teoretiska begreppen som består utav stadsbyggnadshistorikerna Anders Friberg och Johan Rådbergs klassificering av svenska stadstyper. För att besvara uppsatsens syfte och problemformulering genomförs en fallstudie där en kvalitativ innehållsanalys tillämpas som styrs av de teoretiska begreppen vid läsning av empirin. Empirin utgörs av Växjö kommuns översiktsplan från 2012, samt fyra detaljplaner som antogs under 2014. I studiens slutsats konstateras att begreppet täthet kan få flera olika fysiska uttryck i kommunal planering. Bland annat lyfts den moderna trädgårdsstaden och den funktionsblandade staden fram som eftersträvansvärda stadstyper i samanhanget. Efter klassificering mot den teoretiska ramen verkar det som att den täta staden kan ha en bebyggelsetäthet som ligger mellan en täthet under medel och den klass som innehar högst täthet. Den täthetsgrad och de fysiska uttryck som Växjö kommun tycks förespråka stämmer överens med forskning som menar att den hållbara täta staden nås genom att bygga intill befintlig bebyggelse och infrastruktur, samt genom att ha en blandning av täthet, boendeformer och strukturer.