Den nya arkivredovisningen
Syftet med uppsatsen är att analysera vilka motiveringar de olika aktörerna anförde för införandet av en ny arkivredovisning, samt att undersöka vilka målsättningar man satte upp. Syftet är vidare att genom en analys av den nya arkivredovisningens nyckelbegrepp undersöka dels hur stort handlingsutrymme de så kallade försöksmyndigheterna hade att skapa sina egna modeller för arkivredovisning, dels hur entydigt begreppen användes. I uppsatsen analyseras följande frågeställningar:* Hur motiverades behovet av en ny arkivredovisning av RA och försöksmyndigheterna? Vilka mål skulle uppnås genom förändringen?* Hur stort handlingsutrymme hade försöksmyndigheterna att skapa sina egna modeller för arkivredovisning?* Vilka nyckelbegrepp ingår i den nya arkivredovisningen och hur entydigt har de använts under den nya arkivredovisningens utveckling?När det gäller frågan om motiveringarna till och målsättningarna för den nya arkivredovisningen har materialet disponerats efter de två kronologiska faser som urskiljts i genomförandet av den nya arkivredovisningen; förberedelsefasen och genomförandefasen. Analysen visar att skälet till att Riksarkivet i mitten av 1990-talet drog slutsatsen att det fanns behov av en ny arkivredovisningsmodell har att göra med de brister i den tidigare modellen som upptäcktes genom det s.k. SATS-projektet. Projektet visade att myndigheterna misskötte arkivredovisningen. Skälet angavs vara att arkivredovisningen inte fyllde någon funktion och att den dåvarande modellen, som byggde på allmänna arkivschemat, inte ansågs fungera i en alltmer IT-präglad verksamhet. Motiveringarna rör sig även på en mer generell nivå, där samhällsförändringar som EU-inträdet anförs som motiveringar för att en ny arkivredovisningsmodell behövs. I uppsatsen väcks frågan om Riksarkivets förklaringar till att bristerna i arkivredovisningen framstår som övertygande, och alternativa tolkningar omnämns.Riksarkivets uttalade målsättningar med den nya arkivredovisningen framstår som generellt hållna, och går inte alltid att koppla ihop med motiveringarna. Ett av målen kan ändå sägas ha varit att arkivredovisningen skulle integreras med verksamhetsstöden i vid mening. Dessutom avsågs den nya modellen utgöra en förenkling jämfört med tidigare modell. I uppsatsen diskuteras huruvida dessa målsättningar kan sägas ha nåtts, och det noteras att Riksarkivet inte förefaller ha tagit initiativ till någon utvärdering av försöksmyndigheternas verksamhet.I uppsatsen analyseras även det handlingsutrymme försöksmyndigheterna kan anses ha haft att skapa sina egna arkivredovisningsmodeller, och det noteras att handlingsutrymmer kan sägas ha minskat med tiden. Det finns tecken på att Riksarkivet försökte skapa en något enhetligare begreppsapparat i samband med att försöksmyndigheternas dispensansökningar skulle omsättas i myndighetsspecifika föreskrifter, men detta intryck är inte entydigt. Sammantaget pekar undersökningsresultaten snarare mot att den nya arkivredovisningen innehåller ett avsevärt mått av begreppsförvirring, som inte minskar genom RA-FS 2008:4 eller den regelkommentar som följde på författningen.