Den modiga närvaron. Sjuksköterskans möte med den existentiellt lidande patienten vid livets slut
Existentiellt lidande inom vård i livet slut är ett uppmärksammat område i dag. Syftet med litteraturöversikten är att belysa patienters upplevelser av och sjuksköterskors uppfattningar om patienters existentiella lidande under tiden från besked om obotlig sjukdom och fram tills livets slut. Dessutom avses att beskriva sjuksköterskans interventioner för att lindra lidandet samt belysa eventuella hinder för att använda dessa interventioner. Det som framkom i resultatet om patientens existentiella lidande grupperades under åtta teman: förlorad självbild, skuld och ånger, självbestämmande, hopp och hopplöshet, rädsla för döendet och döden men samtidigt en dödslängtan, mening, ensamhet och att känna sig som en börda för andra i nära relationer. Resultatet visade att det fanns många interventioner som handlade om sjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienten. Många mätinstrument för att belysa det existentiella lidandet återfanns. Interventionerna grupperades under sex teman: betydelsen av en förtroendefull relation för kommunikation, att stödja relationer, att inspirera till nya upplevelser och uppdrag, sjuksköterskans förhållningssätt, miljö och mätinstrument. De hinder för att utföra interventionerna, som identifierades, grupperades under tre teman: sjuksköterskans egen osäkerhet och brist på kunskap, tidsbrist och attityder hos personalen och brist på en ostörd plats och avskildhet. Det mest framträdande i patienters lidande var att de kände sig som en börda för andra vilket diskuteras i relation till dagens samhällssyn där människan värderas efter prestationer och produktivitet. Beträffande sjuksköterskans interventioner var det mest slående att sjuksköterskan inväntade patientens initiativ till existentiella samtal medan patienter uttryckte en stark önskan om att sjuksköterskan skulle initiera dessa samtal. De tydligaste hindren var sjuksköterskans osäkerhet och brist på kunskap samt tidsbrist. Genom undervisning och reflektion samt ökad självkännedom kunde sjuksköterskan ta sig modet att vara närvarande i mötet med den lidande patienten.