Den levande staden
En retorisk studie av motiv i Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad
Jag har i denna uppsats, med hjälp av Kenneth Burkes pentadmodell, undersökt motiv i Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad. För att analysera framställningen av individens förhållande till samhället har jag även använt mig av Burkes identifikationsbegrepp och hans tanke om att syften bakom människors och karaktärers handlingar kan bottna i en strävan efter rening av en skuld vi bär inom oss.Genom att undersöka fem olika sekvenser, kronologiskt jämnt fördelade i romanen, har jag sökt formulera tänkbara motiv som ligger bakom textens budskap. För att undersöka hur scen och agent interagerar har jag använt mig av Burkes begrepp ratio, det vill säga förhållandet mellan dessa två komponenter i pentaden. Resultatet består i att Fogelström ämnar berätta historien om de människor som skapade grunden för dagens välfärdssamhälle, vars historia sällan belyses. Han beskriver ett förhållandevis obarmhärtigt samhälle, en agent, som tar beslut om sina invånares livsvillkor. Genom sin text fastslår Fogelström att det inte är människan som är ond, utan samhällets oförmåga att förse alla med materiell och ekonomisk trygghet som kan få människan att handla omoraliskt. Räddningen finns i medmänskligheten och solidariteten människor emellan. Det finns alltså, trots stundvis brutala skildringar av fattigdom, ett positivt budskap i romanen. Människan står inte totalt handlingsförlamad inför stadens hänsynslöshet, utan kan genom uppvisad medmänsklighet skapa bättre förutsättningar för varandra. Människorna är också likvärdiga inför samhället, oavsett klasstillhörighet.För att urskilja med hjälp av vilka grepp Fogelström gör detta har jag använt mig av Aristoteles klassiska begrepp ethos, pathos och logos. Fogelström blandar genomgående historisk fakta med fiktion i romanen vilket inger ett trovärdigt ethos. Han vinner mottagarens förtroende genom detta starka författarethos, med vilket han låter påvisa sina kunskaper om Stockholms historia, men framförallt genom att väcka pathos hos läsaren. Fogelström vädjar till mottagarens känslor genom ordval, retoriska stilfigurer och fokalisering genom flera av romanens karaktärer. Fokaliseringen tillåter läsaren att se händelseförlopp genom karaktärernas egna ögon vilket skapar en förståelse för individernas känsloliv och handlingar.