Den diskursiva konstruktionen av hackern
TeknikrädslaHackersAmatörradioUngdomarTeknikhistoriaContemporary history (since 1914)Nutidshistoria (från 1914)History and philosophy of technologyTeknikhistoriaTeknikens filosofiHistory and Archaeology
Slutsats: Hackern blev i tidningarnas diskurs inte bara en säkerhetsrisk utan även en samhällsfara. Hackern var en brottsling och det var endast i få artiklar som hackern framställdes på ett balanserat sätt. Det fanns dessutom flera sensationsartade artiklar där hackerns farlighet understryks. Hackern blev genom sin påstådda brottslighet och genom andra tecken ställd utanför nodalpunkten samhälle och genom sitt hot mot säkerheten blev han samhällets fiende. Tidningarna som skrev om amatörradiorörelsen förde istället fram en mer nyanserad bild: att det finns bråkstakar bland dem men att de flesta var redliga människor. Jag misstänker att denna skillnad beror på skillnader i organisation, ålder, allmän kunskap och regleringen av amatörradiorörelsen. I organisationen var amatörradion mer traditionellt arrangerad, något som tillsammans med socialt etablerade vuxna i ledningen medgav större påtryckningsmöjligheter på press och politik. Den allmänna kunskapen var dessutom sannolikt högre om radioapparaterna, vilka blev allmängods mycket snabbare än datorerna. Radioapparaterna var inte heller lika komplicerade som datorer. Till sist misstänker jag att den reglering som infördes på radion gjorde att allmänheten kände sig säkrare och inte tyckte att tekniken var okontrollerbar på samma sätt som fördes fram i diskursen kring hackern.