Den bilfria staden
om hållbarhet och levnadsstandard
Privatbilismen i städerna är ett fenomen som har växt fram under det senaste halvseklet. Trots att bilismen endast funnits en såpass kort tid har den helt förändrat hur våra städer ser ut och hur vi lever våra liv. Bilen har blivit en så självklar och viktig del av samhället att trots att vi idag är väl medvetna om dess negativa inverkan på miljön och på oss så diskuteras nästan aldrig möjligheten att
göra städerna bilfria. Med detta arbete vill jag ifrågasätta bilens självklara plats i våra städer och i vår stadsplanering.
Jag har valt att se på frågan ur ett socialt
hållbarhetsperspektiv och med fokus på hur bilismen påverkar våra sociala liv, vår mobilitet, trygghet och livskvalitet i stort.
Huvuddelen av arbetet kretsar kring de tre fallen Vauban, Köpenhamn och Kuba. En stadsdel, en stad och ett land som med olika medel, och med olika motiv, har minskat bilismen, eller i Kubas fall den motorburna trafiken. I dessa
exempel identifieras ett flertal gemensamma nämnare för hur man har påverkat privatbilismen i städerna. Främst handlar det om den övergripande stadsplaneringen för att underlätta ett liv utan privatbilism men även individernas livsstil och resvanor spelar en viktig roll.
I studien diskuteras även vilka effekter ett avlägsnande av privatbilismen i staden skulle kunna ha på levnadsstandarden, med fokus på att en bilfri stad behöver effektivisera kollektivtrafiken och anpassa gatorna efter fotgängare i större utsträckning. Även potentialen för en sådan stad att bli mer demokratisk och anpassad för en bredare grupp människor diskuteras.
På individnivå skulle ett bilfritt liv innebära att man får ge upp en del bekvämligheter och anpassa sina vanor och rutiner efter kortare avstånd och kollektivtrafik.