Deltagande i planering och byggande ? brukarplanering och självbyggeri
Fysisk planeringSpatial planning - housingSpatial planning - social planningBrukarplaneringSjälvbyggeri
Idag är hemmet mycket mer än bara en plats att bo på. Det är också en plats där
vi kan visa upp vilka vi är eller vill vara. Där kan vi skapa det som för oss
upplevs som individuellt. Det finns en rad tv-program och tidningar som
understryker detta. Bostadens olika attribut kan även en skapa samhörighet
mellan likasinnade.
Trots att bostaden är så viktig för den enskilde människan har den boende
oftast mycket liten möjlighet att påverka dess utförande. Det är politiker,
planerare, arkitekter, byggherrar och byggnadsindustrin som istället skapar
boendet. Jag söker i detta arbete möjligheten att genom planering och byggande
av bostaden rikta den boendes intresset även utanför den egna tomten. Jag vill
finna alternativ där den enskilde människan ges större delaktighet än i den
traditionella byggprocessen. Därför behandlar mitt arbete brukarplanering och
själv¬byggeri.
Brukarplaneringen har funnits i vårt land, som medveten planeringsform, sedan
1970-talet fram till idag. Det var en reaktion mot ett boende som upplevdes
anonymt och likriktat. I alla lägenheter skulle ju en människa med ofta helt
olika behov bo. Fram tills idag har sedan brukarplanering prövats vid ett antal
tillfällen utan att direkt få något betydande ge¬nomslag.
Det organiserade självbyggeriet började utvecklas under 1800-talet men upplevde
sin stor-hetstid under första hälften av förra seklet med bland annat
egnahemsrörelsen som driv¬kraft. Människor skulle ges möjligheten att uppföra
sina egna hus. I både Stockholm och Göteborg startades kommunägda
självbyggeriföretag under 1900-talet. Än idag lever själv¬byggeriet till vissa
delar kvar i Stockholm men har annars i princip helt försvunnit.
Jag studerar tre områden varav två där brukarplanering använts i olika former
och ett där självbyggeri delvis bedrivits. Brukarplaneringen bestod, dels i
framtagande av ett planpro¬gram för utbyggnad av bostadsområdet Hovshaga
utanför Växjö, dels i planering av den egna bostaden i flerbostadshuset Bo100 i
Malmö. Här gavs mycket olika förutsättningar för de boende eller de blivande
boende. Vid planering av den egna bostaden var engagemanget större en vid en
mer generell planering av sitt bostadsområde. Den som planerar eller byg¬ger
sin bostad gör också en ekonomisk investering, medan den som planerar en
utveckling av sitt bostadsområde endast investerar sin tid. Samtidigt ökade
engagemanget när frågorna blev mer specifika eller när ens egen fastighet blev
fysiskt berörd. Självbyggeriet som be¬drivs idag, i mitt studerade område
Segersäng utanför Stockholm, ger inte stora möjligheter för den boende att
påverka eller engagera sig i utformningen utöver detaljer i byggnaden.
Antalet delaktiga brukare påverkar ekonomin i projekten och hur väl deltagarna
lär känna varandra och får sin röst hörd. Planering och byggande av bostäder
med brukarna bör alltså inte innehålla för många inblandade men inte heller för
få. Alla tre projekten liknade var¬andra i det att tiden kom att spela en stor
roll under processen om än på olika sätt. Brukar¬planeringen drog i båda fallen
ut på tiden medan självbyggaren kan uppleva att tiden inte räcker till.