De direkta bekämpningssystemens död?
De direkta bekämpningssystemen har stundtals ifrågasatts under Försvarsmaktens ominriktning mot detnätverksbaserade försvaret (NBF). Detta har framförallt gällt enskilda typer av plattformar som t exstridsvagnen. De förmågor som de direkta bekämpningssystemen har idag sägs i framtiden kunna helt ellerdelvis övertas av indirekta bekämpningssystem med precisionsförmåga. Ett av nyckelorden härvidlag ärlångräckviddighet, d v s porté på 100 km och däröver. Uppsatsen har undersökt behovet av direktabekämpningssystem på det framtida slagfältet. Metoden som användes var en kvalitativ metod med enkonstruktiv disposition, och som teorigrund utnyttjades tre av de nio principer för krigföring som sammanställtsav J.F.C. Fuller. Dessa tre principer var Offensiv, Massan och Överraskning. Dessa tre principer kanockså ses som en sammanfattning ? åtminstone vad gäller bekämpningssystem ? av alla Fullers nioprinciper. Inledningsvis diskuterades krigföringens principer inom ramen för NBF. Därefter redovisadesgrundvärden inom teknikutvecklingen, utvecklingen i omvärlden samt försvarsindustrins synpunkter. Efterdetta skedde en analys av Försvarsmaktens pågående eller avslutade arbeten inom området(Arméstudien, Markstridsdoktrinen och Markmålsstudien). Slutligen skedde en diskussion om behovet avdirekta bekämpningssystem. Resultatet av denna var att det även fortsättningsvis behövs en blandning avdirekta och indirekta bekämpningssystem på det framtida slagfältet. De direkta bekämpningssystemenbehövs för att nedkämpa mål där korta bekämpningstider är ett måste och för att ta och hålla terräng, blandannat för att möjliggöra gruppering av indirekta bekämpningssystem. För att bekämpningssystemen skallkomma helt till sin rätt i arméstridskrafterna bör de övergripande bekämpningssystem som ingår i NBF varaförband (bataljoner, brigader). De direkta och indirekta bekämpningssystemen ingår i dessa övergripandebekämpningssystem som delsystem.