De bortglömda syskonen En studie om biologiska syskon till familjehemsplacerade barn
Den här studien avser att undersöka hur syskon upplever att skiljas från sina biologiskasyskon som placerats i familjehem. Informanterna har förblivit i ursprungsfamiljen och delarinte upplevelsen av att ha blivit placerade. Frågeställningarna innefattar informanternas bilderav den ursprungliga familjestrukturen, hur de beskriver uppbrottet, hur de tolkar och hanterarsituationen samt hur de upplever relationen till de placerade syskonen idag. Kvalitativa,ostrukturerade, intervjuer har genomförts och därefter tolkats med hjälp av symboliskinteraktionism, anknytningsteori, systemteori samt copingteori. Resultatet visar att det sketten förskjutning av ansvar; föräldrarna har delvis gett upp sitt ansvar till barnen eftersom desjälva inte har haft förmåga att bära det ansvaret. Med utgångspunkt i det har de äldresyskonen tagit över ansvaret medan de yngre syskonen har tagit ett steg tillbaka och blivitomhändertagna av de äldre syskonen. Separationen, som ett resultat avfamiljehemsplaceringen, upplevs som både positiv och negativ. Å ena sidan beskrivs enkänsla av lättnad, å andra sidan en känsla av skuld för att de inte kunnat finnas tillhands försyskonen. Gemensamt för de kvarvarande syskonen är att de försöker göra situationenbegriplig för sig själva genom att se på sina egna såväl som sin omgivnings roller. Däri liggeren frustration kring de roller som de tillskrivits då de inser att dessa roller är svåra att brytasig ur. Viktigt i bearbetandet har varit betydelsefulla personer i deras omgivning som hjälptoch stöttat dem i att kunna hantera sina tidigare omständigheter såväl som separationen frånsyskonen vilket har hjälpt dem att kunna gå vidare. Relationen idag beskrivs som annorlunda,men på många sätt starkare och däri identifieras de kvarvarande syskonens egna drivkrafter iatt bevara kontakten med sina biologiska syskon oavsett deras tidigare omständigheter.