Dagvatten i Solna
Föroreningskällor och en studie av dagvattnets sammansättning i tre stadsdelar
Solna är till ytan en liten kommun med varierande landmiljöer och rikt på ytvattenområden. Vattenmiljöerna är påverkade av föroreningar från trafik, bostadsområden, centrumområden, miljöfarliga verksamheter och andra markanvändningsområden. Denna påverkan utgörs inte bara av aktörer i Solna, utan också av verksamheter inom angränsande kommuner. Därför behövs, i samsyn med grannkommunerna, en översiktlig strategi för att minska den totala påverkan på sjöar och vattendrag. Vattenplanering i Europa går mot en utveckling där kommungränserna inte styr miljöarbetet. I stället kartläggs vilka vattenflöden som ger vatten åt en recipient, till exempel en sjö eller en havsvik. Planeringen är ett steg i ratificeringen av EU:s vattendirektiv. Direktivet övervakas av vattenmyndigheter, vilka ansvarar för planering och kontroll av recipienterna. För detta ändamål framställer myndigheterna åtgärdsprogram, som dels uttrycker vilka åtgärder som måste vidtas för att uppnå en bättre status på vattenområden och dels hur ansvarsfördelningen ser ut mellan kommuner, myndigheter och andra miljöpåverkande verksamheter. I denna rapport studeras dagvattnet från tre stadsdelar i Solna med skilda karaktärer. Studiens resultat visar att de högsta föroreningskoncentrationerna kan förväntas från den mest trafikerade stadsdelen (Hagalund). Detta gäller speciellt suspenderade ämnen som uppstår från slitage på E4:n och den intensivt trafikerade Frösundaleden. I jämförelse mellan Hagalund och en stadsdel kännetecknad av bostadsbebyggelse och grönområden (Råsunda) framkom tydliga skillnader. Hagalund beräknades ha högre mängd föroreningar i orenat dagvattnet per hektar och år i storleksordningen; kadmium 87 %, bly 58 %, zink 50 %, koppar 47 %, kväve 40 %, fosfor 39 % och COD 25 %. Resultaten visar därför att de kraftigast trafikerade områdena bör prioriteras när det gäller rening av dagvatten. Vid tillämpning av schablonberäkningar för stadsvägar kan det vara svårt att använda sig av värden från det statliga vägnätet. Skillnaden mellan intensivt trafikerade stads- och landsvägar är ofta stora. Det är särskilt svårt att bedöma värden för schabloner om tunnlar förekommer i undersökningsområdet, viket beror på att många parametrar påverkar den verkliga lagringskapaciteten i tunneln. Till följd detta finns en större osäkerhet i beräkningarna vid E4:an i Hagalund, vilket särskilt gäller suspenderat material och bly. Därför kan en utvecklad modell för lagringskapaciteten i tunnlar och stora vägar främja schablonberäkningar i framtiden.