Charlie don't surf!
En studie av det postkoloniala perspektivet i amerikanska Vietnamkrigsfilmer
Syftet med denna studie är att i sex amerikanska filmer som tar upp kriget i Vietnam undersöka hur den västerländska och den orientaliska kulturen skildras i relation till varandra utifrån ett postkolonialt perspektiv. Både framställningen av såväl amerikanerna, fienden och sydvietnameserna har studerats ur detta perspektiv. Detta undersöks genom att koppla till teorier och begrepp såsom semiotik och ideologi och metoder såsom diskurs och diskursanalys, mise-en-scéne och filmanalys. Studien undersöker om det skett någon förändring av det postkoloniala perspektivet i filmernas framställning. Undersökningen inkluderar: Gröna Baskrarna, The Deer Hunter, Apocalypse Now Redux, Plutonen, Full Metal Jacket och We Were Soldiers. Resultatet är tydligt och visar att ett gemensamt tema i alla filmer är att vi i princip känner och sympatiserar med de amerikanska soldaterna hela tiden. I tre av filmerna är amerikanerna alltigenom goda, men i de andra tre är bilden något tvetydig då amerikanerna är både goda och onda samt rationella och irrationella. När det gäller fienden är de i alla filmerna oftast ansiktslösa, primitiva och brutala, och de får heller aldrig komma till tals, förutom i We Were Soldiers där de tidvis framställs som människor med känslor. Även sydvietnameserna skildras i filmerna som ansiktslösa och primitiva och när de syns framställs de nästan alltid som offer. Det är påtagligt att den postkoloniala spegeln existerar i alla de analyserade filmernas diskurs och att det ideologiska budskapet, med väst som dominerande och mer civiliserad, reproduceras genom filmerna. Vidare används både konnotationer och mise-en-scéne för att framföra och förstärka det postkoloniala budskapet. Den förändring som skett i filmerna är framförallt hos amerikanerna som först associerades som goda för att sedan bli mindre goda, en förändring är också att vi får inblickar i hur fienden tänker och känner.