Byråkratins tidsålder
byråkratisering och fredsprocesser i den westfaliska världsordningen
Max Weber talade om byråkratiseringen av det västerländska samhället som en process tätt sammanknippad med samhällsmoderniseringen och industrialiseringen. Byråkratiserings-processen inkluderar maximeringen av formell effektivitet, rationaliseringen av statligt styre och en betoning av institutionernas betydelse i historiska sammanhang, framför individuella egenskaper (karisma) hos härskarna. Denna process återspeglas mycket tydligt i det normerande fredsskapande som tar vid efter krig. Freden i Nystad 1721 uppvisar hur stor vikt tillmäts individerna som aktörer och hur den byråkratiska processen ännu var relativt outvecklad. Internationella maktstrukturer spelade stor roll för utkomsten av freden, som snarare hade karaktären av ett tillfälligt vapenstillestånd än ett institutionsbyggande internationellt fredsprojekt. Wienkongressen 1815 markerade en milstolpe i Europas historia: aldrig tidigare hade någon försökt skapa ett europeiskt, fredsbevarande system av den storleksordningen. Professionaliserandet av ämbetsmannakåren och specialiserandet av tjänstemännen började här göra sig kännbar och byråkratins roll växte. Men den europeiska konserten var fortfarande i mångt och mycket dirigerad av ett fåtal karismatiska individer. I 1919 år fredskongress hade den institutionella byråkratin fått en direkt avgörande betydelse för fredsprocessens utformning och i och med demokratins framväxt spelar individernas personliga egenskaper och motiv mindre roll i internationella politiska sammanhang. I och med industrialiseringens och det moderna utbildningsväsendets intåg i Europa var byråkratiseringen av den moderna nationen genomförd.