Bristande utbildning hos allmäna sjuksköterskor om substansberoende.
Bakgrund: Substansberoendet ökar stadigt i hela världen, vilket ökar trycket på den somatiska vårdens kunskap att vårda patienter med substansberoende. Sjuksköterskor upplever att de inte har tillräcklig kunskap och erfarenhet av att behandla patienter med substansberoende, vilket ofta leder till att patienter känner sig felbehandlade och sjuksköterskor känner sig obekväma i sin sjuksköterskeroll i olika vårdsituationer. Syftet var att undersöka hur sjuksköterskors utbildning påverkar omvårdnad av patienter med substansberoende, inom den somatiska vården. Metoden är en litteraturstudie med fokus på sjuksköterskors utbildning om substansberoende och omfattar sju kvantitativa och sex kvalitativa vetenskapliga artiklar från olika delar av världen. Resultatet visade sjuksköterskors upplevelse i mötet med substansberoende patienter och behov av utbildning för sjuksköterskor om substansberoende. Det framkom att sjuksköterskor har förutfattade meningar och negativa attityder om patienter med substansberoende. De förutfattade meningarna och negativa attityderna beror ofta på att sjuksköterskor inte har en tillräcklig utbildning i att vårda personer med substansberoende. Slutsats: För att minska de förutfattade meningar och förbättra attityden hos sjuksköterskor krävs mer utbildning om hur sjuksköterskor bör agerar i mötet med patienter som har substansberoende. Sjuksköterskor behöver mer tid för att utföra korrekta prioriteringar av patienter med substansberoende samt har en önskan om både teoretisk och praktisk utbildning och handledning.