Biståndsprojekt
Redogörelse av Röda Korsets genomförande av biståndsprojektsamt en granskning av samarbetet mellan närvarande aktörer ? med fokus på militären
Naturkatastrofer är fenomen som ofta slår plötsligt och oväntat mot befolkningar runt om i världen, varpå stora resurser måste mobiliseras på kortast möjliga tid. När en massiv naturkatastrof inträffar tar en omfattande process sin början inom världens största humanitära organisation, Röda Korset, vilken granskas här. I takt med att naturkatastroferna i världen ökar sätts även större kvantiteter militära tillgångar in för att bistå vid arbetet. Dessa har på senare år utsatts för alltmer kritik riktad mot samarbetssvårigheterna gentemot de rent humanitära aktörerna på plats. Syftet med denna rapport är att ta reda på hur biståndsorganisationer, med det statuerade exemplet Röda Korset, mobiliserar humanitära biståndsprojekt vid en naturkatastrofsituation. Detta för att vidare undersöka om det finns ett sätt att förbättra samarbetet mellan biståndsorganisationer och militära enheter för att uppnå bästa möjliga humanitära assistans vid en sådan situation. För att besvara ställda frågor har omfattande litteraturstudier gjorts i ämnet, vilka tillsammans med en intervju med Nina Paulsen, katastrofsamordnare vid Svenska Röda Korset, utrönt tillvägagångssättet vid en biståndsoperation. Analyser av militär inverkan har även genomförts för att ge förslag på rekommendationer gällande handskandet av dessa vid en naturkatastrofsituation för att uppnå bästa möjliga samarbetsnivå mot övriga aktörer. Vid katastrofer av stor magnitud, ansöker den lokala Röda Kors ? föreningen i det drabbade området om hjälp från den nationella Röda Kors ? föreningen. Denna har i sin tur befogenhet att önska antingen regionalt eller internationellt bistånd i form av såväl monetärt, mänskligt som materiellt kapital. När Röda Korsets huvudkontor har varslats så tillsätts ett Field Assessment Coordination Team för att utvärdera behoven på den drabbade platsen. Utvärderingen sammanställs sedan vid huvudkontoret i Genève och skickas ut till de nationella Röda Kors-föreningar runt om i världen som har förmåga att hjälpa. Dessa enheter startar sedan kapitalinsamlingar samt distribuerar material, faciliteter och expertis till platsen. Röda Korset tillsätter även två stora specialutbildade team som består av ett stort antal generalister och specialister inom alla tänkbara områden. Det ena är ett nationellt katastrofteam och det andra är ett regionalt katastrofteam, vilket består av medlemmar som erhållit specialträning i att bistå grannländer vid inträffandet av en naturkatastrof. För att samordna de hundratals olika biståndsorganisationer som har intresse av att hjälpa till vid en katastrofinsats, så har FN infört ett klustersystem där organisationerna delas in i olika grupper beroende på var deras expertis ligger. De militära resurserna som allt som oftast distribueras ifrån internationellt håll, bör sedan med hjälp av FN-ledda koordineringsorgan och resursregistret MCDA tilldela medlen till de drabbade länderna vilka ofta är underutvecklade. Det är av stor vikt att dessa militära medel överensstämmer med de riktlinjer och policys som beskrivs i Oslo Guidelines, vilka i framtiden måste upplysas bättre mot underutvecklade länder i riskzonen att drabbas av naturkatastrofer. Militära specialister inom områden för kommunikation och biståndsarbete bör även utbildas för att på ett bättre sätt kunna förstå biståndsorganisationernas arbetssätt. Man bör även upprätta indikationer för varje kluster i FN-systemet för när militär kan dra sig tillbaka.