Betesdjur i stadsnära natur
Den svenska hagmarken och dess biologiska mångfald är hotade, men detfinns en vilja från samhället att bevara det biologiskt och pedagogisktviktiga utrymme som hagmarkerna utgör. Det finns dessutom behov av merekologiska och ekonomiska metoder att förvalta stadsnära natur.Betande djur i stadsnära grönområden används i flera kommuner som endel av lösningen på dessa problem, och detta examensarbete undersöker hurbetande djur påverkar ett områdes biologi, och hur betande djur fungerarsom en del av skötseln av stadsnära natur.Den metod som använts är litteraturstudier. Som ett komplement har fyraintervjuer gjorts med ansvariga personer på förvaltningar som arbetar medbetande djur.Resultatet visar att en grönyta påverkas på många sätt av bete: Floran ochfaunan förändras och blir artrikare, beroende på störningar i form av blandannat det tramp som marken utsätts för vid bete.Förvaltningarna använder betande djur framför allt för att bevara denbiologiska mångfalden och det öppna kulturlandskapet, men även som ettpedagogiskt, miljömässigt försvarbart och attraktivt inslag i de stadsnäragrönområdena.De tillfrågade förvaltningarna upplever att skötsel av stadsnära natur medhjälp av betande djur i huvudsak har fungerat bra, och att det bidragit till attde betade områdena har erhållit ökade biologiska och kulturella värden. Detbehövs dock ytterligare inventeringar för att säkert kunna visa hur enrestaurerad betesmarks flora och fauna förändras vid ett återinfört bete.Betande djur bedöms kunna användas i större utsträckning som enrealistisk och ekologisk del av förvaltning av stadsnära natur, förutsatt attdjurens säkerhet kan upprätthållas.