Behandlares förhållningssätt till flickor med självskadebeteende
Denna studie utgår från en kvalitativ metod och belyser behandlares syn på svårigheter och möjligheter i bemötandet av flickor som har ett självskadebeteende. Vidare undersöks hur behandlaren uppfattar sin betydelse och sitt ansvar för att förändring ska ske genom behandlingsinterventionen samt vilken form av erfarenhet och kunskap som är av vikt för att förändring ska ske. Hermenautisk forskningstradition genomsyrar arbetet och undersökningen utgår från semistrukturerade intervjuer. Fyra respondenter har intervjuats som alla har erfarenhet av att arbeta med flickor som har ett själskadebeteende. Resultatet förklaras utifrån von Wrights punktuella och relationella perspektiv. I resultatet tydliggörs att bemötandet är en viktig del i förändringsprocessen. Behandlare ska bemöta patienter med självskadeproblematik som ett subjekt, med empati, respekt och lyhördhet. Det är betydelsefullt att behandlare har ett förhållningssätt som inte oavsiktligt uppmuntrar beteendet, utan istället motiverar patienten så denne finner nya strategier som ersätter självskadebeteendet. Resultatet visar att behandlare bör ha kunskap om självskadebeteende och vad det fyller för funktion, för att en tillförlitlig behandlingsrelation ska kunna skapas.