Bedömning och lindring utav långvarig somatisk smärta hos den äldre patienten
Utifrån sjuksköterskans erfarenheter
Medellivslängden har ökat i Sverige sedan 1860- talet, detta leder till att den äldre befolkningen ökar i samma takt. Då vårddygnen på sjukhus kraftigt minskat läggs det mer ansvar på primärvård och kommunal vård. Problemet är att dessa sjukvårdsinrättningar har en längre kommunikationsväg kring en patient och har svårare att genomföra snabba förändringar, när det gäller medicinering eller förändrade omvårdnadsåtgärder. Många äldre patienter är undermedicinerade vad gäller smärtlindring och det trögare kommunikationsnätet gör det besvärligare att åtgärda problemet. I bakgrunden beskrivs vilka olika faktorer som kan påverka upplevelsen av smärta, vad långvarig somatisk smärta är samt vilket ansvar sjuksköterskan har. Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av bedömning och lindring utav långvarig somatisk smärta hos den äldre patienten inom äldreomsorgen. Resultatet visar hur viktigt det är med en fungerande organisation, där kommunikationen är nyckeln. Kontinuerlig utbildning för att sjuksköterskan ska kunna hålla sig à jour med senaste riktlinjer och åtgärder för att utveckla effektiva strategier gällande smärtlindring för att möta de särskilda behoven hos den äldre patienten. Dessutom har sjuksköterskans bemötande och attityd betydelse för hur utfallet blir. I diskussionen påtalas att det behöver implementeras lokala riktlinjer och rutiner för smärtbedömning och smärtlindring, som ett stöd för sjuksköterskans arbete. Samtliga artiklar beskriver svårigheter som sjuksköterskan möter vid smärtbedömning och smärtlindring. Dessa svårigheter och bristen på lokala riktlinjer får till följd att patienten behandlas olika av olika sjuksköterskor, samt att underbehandling är vanligt förekommande.