Barns lek - med särskild inriktning mot barn som hamnar i leksvårigheter
SammanfattningSyftet med vår uppsats är att problematisera och diskutera barns lek, med särskild inriktning mot barn som har eller hamnar i leksvårigheter. Vi studerar barn som har eller hamnar i leksvårigheter utifrån två olika perspektiv; det individorienterade perspektivet och det sociokulturella perspektivet. Vår första frågeställning är: Vilka beskrivningar ges i litteraturen av barn som har eller hamnar i leksvårigheter? Vilket/vilka perspektiv på lek utgår författarna från? Här finner vi att vilket perspektiv författare utgår från kan ses utifrån vilka begrepp de använder för att beskriva barns lek. I det individorienterade perspektivet fokuseras individens utveckling och personlighet och här studeras barn utan att se sammanhanget som de befinner sig i beträffande leksituationen. Inom detta perspektiv ses orsaker till att barn inte leker, ofta läggs orsaken som en egenskap hos barnet t.ex. benämns barn som utagerande och inåtvända. I det sociokulturella perspektivet fokuseras inte orsaker till att barn hamnar i leksvårigheter, utan här betonas vikten av samspel mellan människor och att leken utvecklas genom interaktion med andra. Inom detta perspektiv ses barn i sin kontext.Vår andra frågeställning är: Hur beskriver några verksamma pedagoger barns lek med särskilt fokus på barn som har eller hamnar i leksvårigheter? Vilket/vilka perspektiv på lek utgår pedagogerna från? För att besvara denna frågeställning genomför vi en kvalitativ intervjustudie med fyra verksamma pedagoger inom förskolan. I vår intervjustudie finner vi två skilda beskrivningar av lek med särskild inriktning mot barn som hamnar i leksvårigheter. Dels finns beskrivningar att alla barn leker, dels att det finns barn som inte leker. Förutom svaren på denna fråga finner vi både skillnader och likheter mellan pedagogernas utsagor och därigenom även i deras perspektiv.