Barnen lyser upp, och börjar berätta
en hermeneutisk studie om att samtala med barn om deras upplevelser inom dramapedagogisk verksamhet.
Inom dramapedagogiken bedrivs ofta samtal och reflektion i samband med övningar, för att delge upplevelser och fundera kring egna och andras erfarenheter. Syftet med studien är att undersöka och problematisera samtal och reflektion med barn i samband med dramapedagogiska övningar. Övergripande frågeställningar handlar om hur pedagogens förhållningssätt påverkar samtal och reflektion. Den centrala frågeställningen är: Hur formas deltagarnas utsagor och förmedling av sina upplevelser i förhållande till hur vi som pedagoger leder samtalet? Deltagande observationer har gjorts under arbete med tre förskolegrupper vid åtta tillfällen. Barnens utsagor undersöks i förhållande till det egna pedagogiska förhållningssättet. I uppsatsen redovisas två av dramapassen, vilka utgör empiri för en djupgående analys. En hermeneutisk ansats ligger till grund för tolkningsprocessen och teorier kring pedagogik, kulturpsykologi, samtal med barn samt tidigare forskning om den estetiska kulturens möte med pedagogiken diskuteras i relation till resultatet. I analysen har två skilda pedagogiska positioner blivit synliga, vilka utmynnat i två samtalsformer; ett berättande samtal och ett reflekterande samtal. Barnens förmedling av sina upplevelser utfaller på olika sätt inom de två olika samtalsformerna och det pedagogiska förhållningssättet diskuteras i relation till detta.