Att vårda äldre patienter med delirium
Sjuksköterskors erfarenheter
Bakgrund: Delirium är ett sjukdomssyndrom som yttrar sig genom desorientering, problem med minne, perception och akut beteendeförändring. Delirium är en organisk psykisk störning och är ett övergående tillstånd som ofta drabbar äldre med en komorbiditet. Den äldre befolkningen i Sverige beräknas att öka kraftigt och eftersom att risken för delirium väntas öka med åldern finns en risk att andelen med delirium inom sjukhusvården kommer att öka. Orsaker för att utveckla delirium är multifaktoriella, några föreslagna är demenssjukdom, polyfarmaci, infektion, elektrolytiska rubbningar, hjärt- och kärlsjukdom, akut sjukdom eller trauma och miljömässiga faktorer. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda äldre patienter med delirium inom sjukhusvården. Metod: En litteraturstudie baserad på tio artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Tre teman framkom ur analysen: kännedom om delirium, säkerhetsåtgärder och vårdmiljö. Brister i kunskap om delirium och saknad av evidensbaserade metoder för att vårda äldre patienter med delirium förklarades. Sjuksköterskorna använde sig av mer erfaren vårdpersonal och patientens närstående som hjälp i vårdandet. En kontinuerlig övervakning var en utbredd metod för att kontrollera en äldre patient med delirium. Men vid resursbrist eller behov av ytterligare åtgärder, var användandet av begränsning för att skydda en patient med delirium vanligt förekommande. Det fanns en tvetydighet huruvida fysisk begränsning eller nyttjandet av sederande läkemedel var att föredra vid behov av att kontrollera en äldre patient med delirium. Slutsats: Studien visar ett behov av utbildning och evidensbaserade riktlinjer för att vårda äldre patienter med delirium. Klinisk betydelse: Att behoven av kunskap om delirium bland äldre uppmärksammas.