Att sätt någon på prov - en analys av skriftliga kunskapsprov i religionskunskap A
Syftet med detta examensarbete framgår av ovan nämnda titel. Arbetet undersöker varför skiftliga kunskapsprov i religionskunskap A ser ut som de gör samt vilket/vilka syften lärare har med sina prov. Både kvantitativa och kvalitativa metoder har använts. Underlaget består av tjugo insamlade skriftliga kunskapsprov, 27 besvarade enkäter som riktats till lärare samt fyra djupintervjuer med lärare. Resultatet visar att de skriftliga kunskapsproven till allra största del består av redogörande frågor. Endast 79 av 488 frågor innehåller analyserande moment. Läser man kursplanen för religionskunskap A blir det tydligt att de aktuella skriftliga kunskapsproven inte mäter det som kursplanerna understryker är viktiga förmågor, nämligen de analyserande förmågorna. Av enkäten framgår bland annat att proven används som ett redskap vid betygsättning och att det främst är världsreligionerna som behandlas. Djupintervjuerna bekräftar att de skriftliga kunskapsproven främst består av redogörande frågor och att det i första hand är världsreligionerna som behandlas. Det framkom dock på flera sätt att lärarna är medvetna om de skriftliga provens risker och begränsningar. Resultatet jämförs med tidigare forskning och en diskussion förs kring skriftliga kunskapsprov och bedömning.