Att identifiera och stödja barn som anhöriga inom primärvården
Samhället har ett ansvar för att prioritera barnen då dessa är en sårbar grupp. En mångfald av studier visar på att flertalet av barn som lever med föräldrar med svårigheter som exempelvis psykisk sjukdom, allvarlig fysisk sjukdom och missbruksproblematik löper en högre risk att drabbas av ohälsa både på kort och på lång sikt. Detta förhållande ledde till att nya bestämmelser infördes den 1 januari 2010 bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen (2009:979, 2 g §) och patientsäkerhetslagen (2010:659, 6 kap. 5 §) som rör barn som anhöriga. Denna lagtext innebär att hälso- och sjukvårdpersonal särskilt bör uppmärksamma barnen och stärka barnens rätt till information, råd och stöd då barnets förälder eller vårdnadshavare har fysiska eller psykiska svårigheter i sådan allvarlig grad att det påverkar den vuxnes föräldraförmåga. Inför lagändringen gjordes inom olika verksamheter en kartläggning som visade att nästan ingen verksamhet hade den beredskap, kunskap eller de rutiner som krävdes för att kunna motsvara lagens krav. Hittills är psykiatrin den verksamhet som kommit längst i arbetet med att implementera lagen. Inom den somatiska vården verkar arbetet ha gått långsammare och enligt Socialstyrelsen har framförallt primärvården varit svåra att få med i utvecklingsarbetet. Med ovanstående som bakgrund har en enkätstudie utförts inom primärvården i Värmland. Studiens syfte var att undersöka om personal inom primärvården i Värmland arbetar för att identifiera och stödja barn till föräldrar med psykisk funktionsnedsättning/störning, allvarlig fysisk sjukdom/skada eller alkohol/drogmissbruk. Urvalet till studien var ett totalurval som innefattade alla distriktsläkare och distriktssköterskor vid landstingets vårdcentraler i Värmland. Den slutgiltiga studiepopulationen kom att bestå av 124 respondenter.Resultatet visar att en stor del av primärvårdspersonalen inte har kännedom om lagen från den 1 januari 2010, att hälso- och sjukvårdspersonal särskilt bör uppmärksamma barn som anhöriga och erbjuda dem information, råd och stöd. I dagsläget blir sannolikt en stor del av barn som är anhöriga inte identifierade och i ännu mindre grad, erbjudna information, råd och stöd inom primärvården i Värmland.Resultatet visade också att distriktsläkarna i högre grad identifierar den aktuella patientgruppen och även diskuterar barnets behov av stöd samt att distriktssköterskorna i något högre grad verkställer åtgärder kring barnet. Därtill pekar resultatet på att personal som arbetar helt eller delvis inom barnhälsovård i högre utsträckning både identifierar, diskuterar och verkställer barn som anhörigas behov.Liksom i tidigare kartläggningar visade även denna studie att primärvården har ett svagt intresse för att delta i arbetet kring den aktuella målgruppen. Samtidigt framkom också att det inom primärvården i Värmland arbetar personal som har ett engagemang och en vilja, att under rätt förutsättningar arbeta för att barns rättigheter inom primärvården ska tillgodoses. Personalen anser att primärvården behöver mer resurser, bättre styrning, utbildning och utarbetade samverkansstrukturer för att arbetet med att identifiera och stödja barn som anhöriga ska kunna utvecklas.Mot bakgrund av studiens resultat föreslås en handlingsplan som innebär ett samarbete mellan vårdcentral och familjecentral där familjecentralen får utgöra arenan för fortsatt stöd. Att använda och utveckla familjecentralernas verksamhet för detta ändamål skulle kunna ses som ett effektivt arbetssätt där barnkompetens och erfarenheter av samverkan kring barn och familjer tas tillvara. Detta alternativa arbetssätt bör utredas vidare.