Arbetsterapeuters erfarenheter av stödjande och hindrande faktorer i rehabiliteringen för personer med neglekt
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av stödjande och hindrande faktorer i rehabiliteringen för personer med neglekt. Som metod valdes en kvalitativ ansats utifrån syftet, och datainsamling skedde genom ostrukturerade intervjuer med sex legitimerade arbetsterapeuter verksamma inom strokerehabilitering i Mellansverige. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i två kategorier: ?Att medvetandegöra och minska svårigheter i aktivitet är en utmaning? och ?Valet mellan att träna eller att få aktiviteter i vardagen att fungera är en balansgång?. I resultatet framkom att nedsatt medvetenhet om svårigheter i aktivitet hos personer med neglekt utmanar det kliniska arbetet och att arbetsterapeuter strävar efter att medvetandegöra personen genom aktivitet och anpassning av miljön. I resultatet framkom vidare att verbal kommunikation kan användas som en resurs i arbetet för att medvetandegöra personen med neglekt då personens kommunikativa förmåga sällan är påverkad vid en högersidig skada. Resultatet visade även att det förefaller vara en balansgång mellan tillämpning av träning och kompensation samt att säkerheten måste prioriteras före självständighet i aktivitet. Utifrån resultatet dras slutsatsen att det kliniska arbetet utmanas av konflikten mellan viljan att möjliggöra delaktighet i aktivitet och behovet av att begränsa aktivitets- utförandet för att tillgodose personens säkerhet. Studien indikerar även att det vore av värde med vidare forskning om huruvida beslutsfattandet gällande träning eller kompensation skulle kunna underlättas av en dynamisk form av bedömning. Denna studie kan bidra till ökade kunskaper om arbetsterapeuters erfarenheter av rehabilitering för personer med neglekt och kan läsas som komplement till befintliga studier som beskriver strategier och dess effekter vid neglekt.